En Andra Chans

Kapitel 7

Ni känner väl till den tysta lilla stunden efter man har gjort bort sig? Den där korta sekunden då alla stirrar på en? Känslan av att man har skämt ut sig på riktigt? Den hemska stunden när man bara vill försvinna. Sjunka genom golvet eller springa därifrån?

Japp. Precis så var det för mig just nu. Ögonblicket efter att jag hade spillt ut en jäkla smoothie över mig OCH den gulligaste killen i hela Sverige. Jag förstår inte hur jag lyckas med sånt här.

Jag och Kevin stod mitt emot varandra, båda väldigt förvånade över vad som hade hänt.

Efter ett litet tag insåg jag att jag inte sagt någonting ännu och kände mig som en idiot.

"Herregud, förlåt! Jag är så ledsen! Det var verkligen inte meningen", stammade jag fram och väntade nervöst på hans svar. Som var ganska oväntat faktiskt.

Kevin slickade sig runt munnen och såg fundersam ut.

"Är det mango smak på den här?", undrade han.

Jag blev helt paff.

"Ehm.. Ja det är mango..", sa jag osäkert.

"Ursäkta", sa han till tjejen som stod i kassan. "Två mangosmoothies, tack", fortsatte han och gick mot kassan.

Kassörskan frågade vilka namn det skulle stå på dom och Kevin vände sig om mot mig.

"Du heter Amanda va?"

Jag nickade försiktigt.

"En ska till Amanda och en till Kevin", sa han och betalade sedan.

Jag fattade verkligen ingenting. Det var ju mitt fel? Varför ska han köpa en ny till mig då?

Jag kollade mot Elins håll där hon satt med stora ögon, också förvånad, och sörplade på sin smoothie.

Desperat försökte jag mima "hjälp mig" till henne men hon nickade uppmuntrande till svar och fattade inte alls vad jag försökte säga.

Jag suckade. Okej, det här måste jag alltså klara på egen hand.

"Du.. Kevin? Du behöver absolut inte köpa en ny smoothie till mig.. Det var ju mitt fel".

"Det var ditt fel lika mycket som mitt", sa han och räckte fram en ny dricka till mig.

"Tack så mycket, vad snällt", sa jag och log mot honom.

"Ingen fara. Spill inte ut den nu bara", sa han och blinkade mot mig.

Jag skrattade.

"Vi får väl hoppas på det bästa".

Kevin skrattade också och kollade sen på klockan han hade runt handleden.

"Jag måste dra nu.. Men vi ses i skolan imorgon?", frågade han.

"Ja, absolut".

Han log mot mig och försvann sedan ut ur affären.

Jag skuttade fram till Elin där hon satt lika exalterad som jag.

"Det där var helt sjukt", sa hon efter ett tag och jag höll med.

Kevin köpte en ny smoothie till mig, efter att jag hade spillt ut min första på honom! Hur många skulle göra så?

Jag och Elin småpratade lite när dörren plötsligt rycktes upp. Jag sneglade ditåt och såg några jag absolut inte skulle vilja träffa just nu, när jag är dränkt i smoothie. Det var Klara, Hannah och Olivia.

Alla tre såg oss och gav konstiga blickar som jag inte riktigt vet hur man ska tyda. Jag himlade med ögonen och vände mig tillbaka till Elin. Vi drack våra drickor i tystnad för att vänta på att Olivia och hennes vänner skulle dra.

Plötsligt hörde jag Olivia säga något om en person jag känner igen. Kevin. Jag ville egentligen inte tjuvlyssna, men nyfiken som jag var, gjorde jag det ändå.

"Asså Kevin är såå jävla kär i mig igen, jag bara vet det!", sa Olivia och de andra två nickade entusiastiskt.

"Ni passar så bra ihop!", sa Hannah och Olivia gav henne en blick som sa att hon inte hade pratat klart än.

"Jag vet", svarade hon kort och fortsatte sedan. "Han sa att vi skulle träffas utanför bion för att han ville prata med mig, men jag tror att han ska bjuda mig på en romantisk film istället", sa hon och fnittrade.

Jaha. Nu vet jag varför han hade så bråttom härifrån. Han skulle träffa Olivia. Kul.