En Andra Chans

Kapitel 4

Två veckor senare.

Jag vaknade med ett ryck. Väckarklockan på nattduksbordet ringde och jag suckade högt samtidigt som jag stängde av den.

Idag skulle jag börja i min nya skola och jag kände mig väldigt nervös.

Dock var jag riktigt trött eftersom jag inte hade sovit så bra under natten. Samma gamla mardrömmar hemsökte mig fortfarande. De flesta handlade om Erik och allt som hade hänt.

Min ena hand drogs automatiskt upp mot den högra axeln som numera pryddes av ett ärr.

Jag hade fortfarande ont i axeln men som tur var hade jag hade fått med mig lite mediciner från doktorn som bedövade smärtan.

En rysning spred sig i min kropp när minnena från kvällen spelades upp i mitt huvud. Jag slutade tvärt tänka på det och bestämde jag mig för att gå upp från sängen och göra mig iordning istället.

Jag gick in i den stora garderoben för att välja ut kläder och efter några ombyten senare var jag färdig. Min outfit bestod utav ett par svarta jeans och en vit, stickad tröja.

Sedan var det dags för sminkningen. Jag tog bara lite concealer, puder och mascara.

"Det får duga", mumlade jag och granskade mig själv i spegeln.

Jag gick ner för trappen och möttes av Maria.

"Godmorgon!" sa jag till henne.

"Godmorgon gumman", svarade hon och log stort. "Har du sovit gott?"

"Nja, sådär. Jag är lite nervös", erkände jag.

"Är du säker att jag inte ska följa med då?"

Det skulle nog vara skönt att ha Maria med mig idag men samtidigt ville jag inte besvära henne. Hon skulle ju åka till jobbet snart.

"Det är lugnt. Jag klarar mig nog", svarade jag och log.

Efter att jag hade ätit frukost var det dags att åka. Jag tog på mig mina vita Converse och min svarta skinnjacka. Väskan hängde jag över axeln.

"Hejdå! Nu går jag, vi ses senare!" ropade jag in i huset.

"Ha det så bra och ring om det är någonting!" Hörde jag Maria ropa tillbaka från köket.

Jag öppnade dörren och klev sedan ut. Busshållplatsen låg bara några minuter bort så det tog inte lång tid innan jag var där.

Efter ungefär fem minuter kom bussen och jag klev på. Jag valde en plats långt bak och satte sedan i hörlurarna. Musiken började spelas i mina öron och jag lutade huvudet mot fönstret.

Några hållplatser senare var jag framme vid min nya skola.

Det såg ut att vara en ganska nybyggd och fräsch skola. Jag gick in genom dom stora entrédörrarna och vidare mot expeditionen.

Korridorerna var nästan helt folktomma, vilket inte var så konstigt eftersom klockan snart var tio och lektionerna började runt åtta.

Jag kom fram till en expedition där en liten tant satt och skrev på en dator. Jag gick fram till henne och harklade mig.

"Hej, ursäkta att jag stör men jag heter Amanda Johnson och ska börja på den här skolan. Jag undrar vilket klassrum jag ska till?"

"Jaså! Vad roligt!" svarade hon och log upp mot mig. Sedan ställde hon sig upp och gick ut ur rummet. Hon gjorde en gest som visade att jag skulle följa efter.

"Kom med här Amanda, så ska jag visa dig till din nya klass".

Jag följde efter tanten tills vi kom till en korridor längst upp i byggnaden. Vi stannade utanför ett klassrum och hon knackade på dörren.

Efter en stund öppnades den av en tjej i 30-års åldern. Hon hade blont hår uppsatt i en liten slarvig knut på huvudet.

"Hej Ylva. Detta är Amanda som är ny här. Ta hand om henne nu", sa tanten från expeditionen och gick sedan därifrån.

"Hej Amanda! Jag heter Ylva och är mentor för din nya klass", sa hon och sträckte fram handen. Jag hälsade tillbaka.

"Kom med in i klassrummet så ska vi presentera dig för allihopa."

Ylva öppnade dörren till klassrummet och vi gick in tillsammans.

Nu gäller det.