En Andra Chans

Kapitel 1

"Snälla skada henne inte..." Sa jag ynkligt och sneglade mot mammas håll. Hon stod, helt förskräckt, framför hennes man som höll i en pistol.

"Tyst!" Röt Erik mot mig och jag såg i ögonvrån hur mamma hoppade till av rädsla.

"Stick härifrån Amanda, vi vuxna ska... prata", fortsatte han. Men jag kunde inte gå därifrån. Erik skulle antagligen skada mamma på något sätt och det kunde jag absolut inte tillåta.

Erik var min styvpappa som gifte sig med mamma för cirka två år sedan. Efter ett tag flyttade han hem till oss och jag har märkt hur han har blivit konstigare med tiden. Som nu, till exempel, visste varken jag eller mamma varför han var arg.

Det enda jag visste var att han hade kommit hem för en kvart sedan med en pistol. Klockan var ungefär två på natten och han hade säkert vart ute på krogen.

Han vände sig mot mamma igen och trodde väl att jag skulle gå därifrån. Men som sagt kunde jag inte göra det.

"Snälla! Sluta nu!" Bad jag och lät väldigt desperat. Han kollade på mig ännu en gång och tog ett hotfullt steg framåt.

"Vad ska du göra åt saken?" Frågade han. "Ska du ringa till polisen? Där jag jobbar? Visst, ring till mina kollegor, de kommer säkert tro dig. Den där horan..." Han pekade på mamma. "... det är hon som är problemet, inte jag. Hon knullar runt i hela stan och tror sen att jag ska ta det på ett bra sätt? Det är så jävla idiotiskt beteende och därför förtjänar hon det här! Jag ska nog se till att hon ångrar sig!" Erik skrek och spottade vid det här laget.

Nu stod han så nära att jag kunde känna den starka lukten av alkohol från honom. Jag öppnade munnen för att säga något, men mamma hann före.

"Jag och David har träffats en gång. En enda gång! Och vi är faktiskt kollegor för guds skull! Plus att vi bara pratade, inget mer. Snälla Erik... Amanda har verkligen inget med det här att göra, dra inte in henne nu."

Nu förstod jag vad problemet var. Erik trodde mamma var otrogen mot honom.

"Håll käften Malin! Jag vet att du ljuger!" Röt han till henne.

"Nu räcker det Erik! Vi får prata om det här imorgon istället, när du är nykter och när Amanda inte är med!" Sa mamma bestämt och började gå mot dörren.

Han stirrade stint på henne. Herregud vilket jävla psykfall.

Helt plötsligt vände han sig mot mig och tog ett hårdare grepp om pistolen. Jag stelnade till och kollade på mamma. Hon såg förvånad ut. Vad skulle Erik göra?

"Jag ska se till att du ångrar dig'', mumlade han. Sedan gick han fram till mig och tryckte in avtryckaren på pistolen.

Det gick så fort att jag nästan inte hann med. Ett högt ljud fyllde rummet och en outhärdlig smärta uppstod i min axel. Det sista jag hörde var mammas skrik någonstans i bakgrunden. Sedan blev allt svart.