Mobbning till döden ~Tfc

Kapitel 1

~Skylinn's pov~
"Ey Linn, kom hit" hörde jag någon ropa bakom mig. När jag vände mig om stod Lexie och Amber, skolans populäraste och rikaste elever, även kallade mina största mobbare där.

Jag fick en klump i magen och min blick fastnade i marken. Jag vågade inte röra mig. Snart hörde jag hur någon gick med snabba steg imot mig. Säkert Lexie och Amber.

Hela sommaren hade jag sluppit dem men nu när skolan hade börjat igen efter sommarlovet skulle allt bli som vanligt.

"Vafan äru feg eller?" Skrattade Lexie hånfullt och puttade mig hårt så jag föll handlöst mot marken.

Jag svarade inte utan hade fortfarande blicken i backen. Snart hörde jag klockan ringa in och sprang fort mot mitt skåp. Jag tog mina mattegrejer och gick mot lektionsalen. Skolan har alltid varit ett helvete.

Det började i 1:an då alla i klassen fick reda på att min pappa var missbrukare och hade lämnat mig, mamma och min syster ensamma. De retade mig och skrattade åt mig till en början. Men det blev bara värre och värre. De började slå och sparka mig, kalla mig ful, hora och sa att jag var tjock. Det jag tog åt mig mest av var att de sa att jag var tjock. I hela mitt liv hade jag varit underviktig men det ledde ändå till att jag i fyran fick fruktansvärd anorexia.. I femman började jag skära mig och tappade livsglädjen helt. Jag försökte upp mot 5 gånger att ta mitt liv på olika sätt. Men lyckades inte.
~
"Skylinn hörde du vad jag sa?" Suckade min Mattelärare Göran uttråkat.

"Eh, vva? Jag menar ursäkta vad sa du? " Sa jag snabbt och ville bara sjunka ner genom golvet.

" Jo jag undrar om du kan räkna ut detta talet " sa Göran och pekade på talet på tavlan.

Jag skakade på huvudet och började istället kladda i mitt gröna räknehäfte. Det började med en hand, handled och en arm. Till sist målade jag ett rakblad mot armen. Ganska snart kom jag på att det var en dålig idé ifall någon skulle se. Så jag suddade snabbt ut det. Precis då ringde lektionen ut och jag tog mina grejer och försvann fort därifrån.
~
Skolan var slut och jag var påväg hem. Idag gick jag raka vägen hem då min mamma varit väldigt sur imorse och sagt att jag skulle vara hemma exakt 15.05. Kommer jag nån minut försent blir det ett jävla liv.

När jag var liten var mamma världens snällaste och jag fick alltid det jag ville ha men när pappa lämnade oss började hon dricka och blev alkoholist. För det mesta ligger hon stupfull på soffan eller golvet. Hemma är det jag som städar, lagar mat och betalar allt. Mamma gör inte ett skit. Hope, min 10-åriga syster är det jag som tar hand om. När mamma fick reda på att jag skar mig började hon misshandla mig.

Jag tog upp min vita och guldiga iphone 5s som jag i 2 år sparat ihop till. 15.04 visade klockan. Jag skulle aldrig hinna hem i tid. Jag började springa sista biten och kom innanför dörren klockan 15.17

"Var i helvete har du varit" skrek mamma argt från vardagsrummet.

"Förlåt mamma" svarade jag tillbaka och visste att mamma snart skulle komma ut i hallen och slå mig.

Inom några sekunder såg jag mamma komma ut i hallen. Hon ställde sig framför mig och kollade på mig i 3 sekunder innan hon sakta höjde handen. Jag blundade hårt och väntade på smällen. Ett hårt slag träffade min kind och det sved riktigt mycket. Ett till slag träffade mig, fast denna gång i magen. Jag kved till och några tårar lämnade mina ögon. Mamma kollade på mig och log innan hon gick tillbaka in till vardagsrummet. Jag satt och tänkte en stund när tanken om och om kom upp i huvudet. Rälsen, tåg, hoppa, dö var de tankar som just nu snurrade i huvudet. Jag smet försiktigt ut igenom dörren och sprang fort väldigt fort. Hela vägen hade jag blundat och låtit benen bära mig vart som helst. När jag sakta öppnade dem stod jag på bron. Bron med järnvägen under. Varför hade benen lett mig hit? Var det meningen att jag skulle hoppa? Ja det var det. Jag tog tre djupa andetag och satt mig på räcket och var beredd att hoppa.
-
Här va första kapitlet ❤ The Fooo/ Felix kommer in i nästa kapitel ❤

Bild på Skylinn längst upp ⬆ //Lollo ♡