Stuck in the moment (pausad)

Kapitel 2~ Idiot

Alla tittade intresserat på bråket en av de i personalen höll fast Jessica och om de släppte taget skulle hon utan tvekan hoppa på honom. Jag stirra på David han var fortfarande lika snygg som innan men när jag tänkte på orden som hade kommit ur hans mun som om inget hade hänt kände jag hur tårarna leta sig fram.
Jag vände mig om i ett försök att ta mig ut men sprang rakt in i glas dörren.

~Fan också varför just mig~ Jag snegla bakåt i hopp om att ingen hade sett mitt tragiska försök av att fly men såg att bråket hade slutat och allas blickar var fokuserade på mig. Jag ställde mig långsamt upp, öppnade dörren och skulle precis gå.

"Angelina vänta jag är ledsen att jag var en idiot som inte insåg hur viktig du var och jag skulle inte ha lekt med dina känslor, men jag klarar mig inte utan dig Angi.. Jag älskar dig!"
Jag frös till, vände mig om och stirrade honom rakt i ögonen.

"Jag har ALDRIG hatat någon lika mycket som jag hatar dig just nu" Jag vände mig om och gick mot honom.

"Vet du vad ditt problem är David? Det är att du kan säga alla de orden men i slut ändan är det bara dig det handlar om.. Vet du hur mycket du sårat mig? Se vad du har gjort bara på 2 timmar, måste jag säga till dig igen att du är det värsta som har hänt mig. Jag har älskat dig i 2 år men du faller för mig nu?" jag stod en meter framför David det var knäpptyst i cafeterian. 

David titta ner på mina läppar, han luta sig framåt "Angi förlåt mig" viska han innan han kysste mig. Jag kolla storögt på honom jag streta emot men hans händer är låsta runt mig
"FAN David släpp henne hon älskar dig inte!" skrek Jessica. David drog sig ifrån mig och kolla hotfullt på henne. Jag tog chansen att fly och putta honom så att han föll bakåt. Han kolla förvånat på mig.

Jag tog smoothien som han hade beställt och hällde den långsamt på hans ansikte. Hans kompis Marcus som satt och glodde storögt på sin kompis på golvet ställde sig upp "Sluta Angi det är ditt eget fel"

Jag tog Coca-Cola Marcus hade i handen och slängde den i fejset på honom "Hur fan kan det vara mitt fel att han aldrig älskade mig?" sa jag och rusa ut ur caféet. När jag var ute kunde jag inte tänka klart och stumlade omkring på gatan.

Jag kände en smärta i hjärtat som gjorde det svårt att andas. Desparat försökte jag hålla tillbaka tårarna men lyckades inte. Jag snubbla på mina skosnören och föll mot trottoaren "vad fan inte igen" skrek jag, det kändes som att jag var tömd på energi och kunde inte ta mig upp. Jag satt och grät ensam på trottoaren tills Jessica och Victoria kom ut och hittade mig gråtandes utan för Cafét.