Stuck in the moment (pausad)

Kapitel 13- Gone

~~~~~~Angi's POV~~~~~~
Jag öppnar ögonen, jag ser mig omkring ~jag lever~ jag kan inte fatta att jag är vid liv jag kollar om alla kropps delar är på rätt plats eller om de var där över huvudtaget, plötsligt hörde jag fotsteg jag la mig ner och låsas vara i samma tillstånd som innan, jag hör hur en dörr långsamt öppnas och hur någon kommer in jag kände hur någon andades lätt vid min kind, jag försökte vara så lugn som möjligt men det kändes ändå som om mitt hjärta skulle flyga ut ur bröstkorgen på mig, jag hörde hur personen bredvid mig går med tunga steg där ifrån jag satte mig lättat upp och kolla mig omkring jag satt i ett litet rum med en liten säng och blå målade väggar och en tavla på en familj vid stranden i det högra hörnet på bilden stod det "Grekland" jag tänkte på vad som hade hänt innan.

Flashback
Jag fortsatte springa jag ville bara bort från allt jag orkade inte med dem jag föll ner på knä och börja gråta. jag hade alltid varit en överkänslig person och det vet hon, jag undrar om de skulle bry sig om jag dog? Nej det skulle dem inte.. plötsligt hörde jag en gren knäckas och jag såg mig omkring för första gången jag befann mig tydligen i en skog "Hallå?" Sa jag och jag kände mig bara dum när jag satt där så jag ställde mig upp och sa något jag inte skylla ha sagt "kom fram om du vågar" sa jag och försökte se modig ut men inombords ville jag bara springa där ifrån jag såg det eller den komma fram från sitt gömställe, jag skrek och börja springa där ifrån jag kolla back och varelsen närmade sig plötsligt föll jag och slog i pannan i något hårt jag kolla upp och jag låg i någon slags djup grop, jag kände hur något varmt rann ner för min panna jag förde handen mot mitt huvud och kolla på min hand mina fingertoppar hade färgats röda av blod. Jag kolla mig förskräckt omkring då jag inte var ett så stort fan av blod, jag tog ett djupt andetag och kolla upp och blev bemött av två isblåa ögon jag kunde inte få in det i mitt huvud men varje gång jag öppna mina ögon så stod den där livs levande och tittade på mig med hungriga ögon. jag förde långsamt handen mot den vänstra sidan av min panna, jag kvävde ett skrik av smärtan det var värre än jag trodde. Jag vänta i några sekunder innan jag tassa ut ur rummet, jag såg en lång hall framför mig med olika vita dörrar jag förstod direkt att det här var ett hus ägt av en välbetald familj, jag gick mot något rum utan en dörr det såg ut som ett vardagsrum. Det hängde en stor kristall lampa på taket, det fanns en lång vit läder soffa och en stor smart tv, golvet var täckt av en vit mjuk matta de vackra tapeterna fick det att se ut som om man var utomhus och det fanns en stort balkong som man kunde gå ut på och en tjock glas dörr som kunde dras fram och tillbaka höll värmen inne, min blick återgick till den stora kristall lampan som lyste upp hela rummet, jag gick närmare för att granska den vackra lampan " hej.." jag vände mig om och en kille i min ålder log osäkert mot mig "hej" sa jag och log tillbaka "eh.. hur kom jag hit egentligen?" Jag kolla fundersamt på honom " jag och min familj hade Campat i skogen inte långt här ifrån" sa han och luta sig mot väggen jag nicka lätt för att vissa att han skulle fortsätta "vi hitta dig och ringde ambulansen dem sa att du hade slagit i huvudet men det var inget allvarligt" sa han och granska mig från topp till tå "så varför är jag här och inte i sjukhuset" sa jag för att få honom att sluta "undersöka" mig "du, jag är bara en 16 årig kille jag vet inte allt" sa han och log "så du säger till mig att du inte vet varför en främmande tjej är i ditt hus" sa jag och höjde fundersamt på ena ögonbrynet "nej.." sa han och det värka som om han för första gången tänkte igenom situationen vi börja skratta högt när vi hade slutat skratta kolla han på mig "Jag gillar dig" sa han och log, jag kolla frågande på honom "okeej.." sa jag "som en person" sa han och ville inte att jag skulle få fel tankar "desamma"sa jag och log brett "så vad heter du?" fråga han medan han gick och satt sid på läder soffan "Jag heter Angelina men du kan kalla mig för Angi, du?" sa jag och satte mig på soffan inte långt ifrån honom med ryggen lutad mot armstödet "jag heter Liam" sa han och log vi satt och prata i timmar tills en vuxen men kom in i rummet jag gissade på att det var Liams pappa "hej" sa han och log mot mig "hej..du måste vara Liams pappa?" sa jag och såg hur Liam log i ögonvrån "Japp det har du rätt i"sa han "såå.. hur mår du?" sa han och kolla oroligt på mig "Ja, i början var jag lite orolig vart jag var någonstans men jag fick svar på alla mina frågor" sa jag, han nicka lätt men jag såg att han inte trodde på mig helt och hållet "så ingen huvudvärk eller något annat?" fråga han, Jag och Liam gav honom fundersamma blickar "neej.." sa jag långsamt "hur så?" sa jag och gav hon misstänksam blick "inget" sa han snabbt, lite för snabbt, jag skulle precis fråga honom om det men min blick fästes på dörren bakom honom, det var en silvrig bricka där det stod -Oliver Ray- jag kolla på Liams pappa "vad heter du förresten?" jag log vänligt, han kolla förvånat på mig frågan måste ha kommit som en chock "eh, Oliver Ray" jag nicka "Av någon anledning trodde jag du hete Philip" ljög jag "jaha, varför det?" fråga han och log snett "jag vet inte du passar som en Philip" sa jag och gick förbi honom jag stanna till "Å, förresten vart är toan?" fråga jag "tredje dörren till höger om vardags rummet" sa han och gick och satte sig på soffan bervid Liam och de satte och kolla på en fotboll match. Jag såg till att ingen såg mig, jag öppnade långsamt dörren till Olivers kontor, jag stack in huvudet mellan den lilla öppningen och kolla in i det i det mellan stora rummet som var lätt möblerat, jag gick in och stängde dörren. Jag kolla mig omkring i rummet, jag gick sakta fram till det stökiga skrivbordet som låg i mitten av rummet, jag kolla snabbt igenom papperna för att hitta något intressant. när jag hade kollat igenom de flesta papperna på bordet börja jag snabbt öppna lådorna. I den mellersta lådan låg en fil när jag öppna den blev jag bemött av ett foto på mig "Busted" sa jag högt för mig själv. Jag tog filen och gick långsamt ut ur rummet. Jag tassade förbi vardags rummet och gick in i det rummet som jag hade varit i tidigare, där satt jag och kolla igenom filen när jag plötsligt hörde hur dörren långsamt öppnades. Jag greps av panik och gömde filen under täcket, jag började låsas gråta och några sekunder senare satt Liam framför mig och kolla oroligt på mig "Angi vad är det?" fråga han och jag torkade bort de fram tvingade tårarna "Jag kommer ihåg vad som hände innan ni hittade mig" det kändes konstigt att säga det men jag brydde mig inte, han kolla på mig" vill du prata om det?" jag kolla upp på honom och skaka lätt på huvudet "Förlåt" viska jag knappt hör bart "nej det är lugnt.. jag förstår vi känner nästan inte varandra" sa han och sucka lätt. Vi satt och ingen sa något på en lång stund det ända jag kunde tänka på är filen som låg under täcket, Liam reste sig långsamt upp och gick där ifrån han log svagt mot mig och jag log tillbacka, han stängde långsamt dörren efter sig och jag andades lättat ut och tog långsamt fram filen jag bläddrar igenom sidorna jag redan har läst och stannade vid sidan där det stod vad som hade hänt. Angelina har några ärr här och där men ett störe ärr på över armen och... längre han jag inte när någon sträcker sig fram och tar filen ur mina händer jag vänder mig skräkslaget om och ser hur Oliver besviket skakar besviket på huvudet, han vänder sig om och går ut jag hör hur dörren går i lås. Jag springer fram till dörren och rycker panikslaget i dörren men det trsulterar inget jag ramlar besviket ner i den normals jag läger mig ner och låter sömnen ta över.

Blev lite konstigt med detta kapitel men hoppas att det var okey iaf, Försökte göra så långt kapitel som möjligt hoppas ni gillar det❤

Läs mellan raderna bästa boken ever av @linne_li ❤❤ missa inte en av de bästa böckerna på watty
Vet jag e din life saver❤