Stuck in the moment (pausad)

Kapitel 11- Surrounding me

~~~~~~~Victorias POV~~~~~~~
Jag kolla på min mobil skärm "vart är dem där idioterna" sa jag irriterat men jag kunde inte låta bli att tänka på om det hade hänt något med dem, isåfall var det mitt fel "att det altid ska vara så här!" Skrek jag och Simon som hade står vid baren med några kompisar ropar ut till mig och frågar om allt är ok. Jag låsas som om jag inte hör honom och hoppas att han ska komma framtill mig och få mig att le, le av kärlek färga mina kinder röda av rodnad, men han bara ryckte på axlarna och fortsatte att skratta högljutt med sina halv fulla vänner, jag ställde mig upp ~hade jag övergett mina allra bästa kompisar som jag hade känt i flera år för en kille som inte ORKADE komma fram till mig och åtminstone fråga hur det var och jag visste att Angi kunde vara överkänslig men ändå så fortsätter jag att gå på hennes nerver~ jag leta efter mannen i kostymen, han hade lovat mig att jag skulle få åka en test runda och se mig omkring på andra sidan. Jag skulle precis ropa på honom när jag insåg att jag inte visste vad han hette "eh..Kostym manen!" Han vände sig om med ett leende på läpparna "ja, Mrs. Brooks" han kom fram till mig "jag vill inte vara arrogant eller så men kan du snälla sluta kalla mig för Mrs. Brooks jag vill inte liksom att alla ska veta vem jag är" viska jag högt och log ursäktande "förlåt Mrs. broo..jag mena Victoria Brooks" han log mot mig jag la händerna för ansiktet i en uppgiven gest "men jag undrade bara om jag kunde få åka test rundan nu" sa jag och kolla bedjande på honom "självklart, vi åket om 10 minuter" jag hoppa till av glädje "bara en fråga" sa jag och la huvudet "vart är båten" han låg mot mig och peka mot vattnet, jag såg en stor Yacht svänga in mot stranden "jag hade nog fel" sa manen "den var här inom 2 minuter" skrattade han fram, jag sprang mot båten och en snygg kille välkomnade mig, han försökte flirta med mig men jag försökte undvika honom men han drog mig tillbaka, jag log stelt och jag försökte tänka mig ett sätt ut denna pinsamma situation jag tänkte på den rimligaste ursäkten och luta mig skamset fram mot hanns ansikte, jag kunde inte hjälpa mig själv från skratt när jag såg hur han putade för att han trodde att jag skulle kyssa honom, jag viska i hans öra och han ryckte till och lät mig gå förbi fortfarande chockad över att jag givit honom all den information jag fnissa till. Mannen med kostymen som tydligen hette Charlie klev på och vi åkte iväg och jag log brett. Jag bad dem att skynda på för att jag var orolig att något hade hänt Jessica och Angi något när Charlie bad att få prata med mig, vi satte oss ner och han la fram ett fat med kakor han förklarade för mig vad som skulle hända under morgondagen och jag lyssna intresserat, då och då plocka jag långsamt upp en kaka från bordet utan att släppa blicken från Charlies ansikte när vi var klara så ställde han sig upp och räckte ut sin hand jag tog tag i den och skaka den med ett stort leende, han sa till mig att jag kunde gå nu och jag gick längst fram på Yachten och såg ut mot det klarblåa vattnet och log men det försvann när jag hörde ett hjärta skärande skrik eka mellan klippväggarna jag drog efter andan och höll för munnen jag kände hur en hård klump fick det att brännas bakom ögonlocken höll tillbaka gråten, jag sprang fram och tog tag i räcket lutat mig över och jag kände mig spy färdig, jag lutar mig till baks och tar ett vingligt steg bakåt, jag hör hur det knarrar och precis när jag ska vända mig om känner jag hur två händer puttar mig framåt jag skriker till när jag ramlar över räcket, det kalla vattnet omsluter mig och jag grips av panik jag försöker simma upp mot ytan men det är något som håller kvar mig under vattnet och väntar på att luften i mina lungor ska ta slut..