one letter away ∞ o.m

tjugoåttonde april

Älskade Oscar,

återigen sitter jag och vet inte vad jag ska tro. Vill du kämpa för vårt förhållande eller inte? Vill du älska mig, eller vill du att jag ska bli ett misstag i ditt förflutna?

Och jo, Oscar. Du förtjänar min kärlek mer än någon annan. Anledningen? För att du är den enda jag kommer låta älska mig. Ingen annan kommer få rätten du bär på. För du är kärleken i mitt liv, du är allt jag lever för och allt jag någonsin kommer vilja ha. Jag är inget objekt som kan älskas hit och dit. Jag är en människa med egna åsikter och känslor. För jag - till skillnad från många andra - är fortfarande mänsklig. För jag ser så många människor under en dag att det nästan är löjligt, men jag ser däremot aldrig mänsklighet. Många accepterar att bli behandlade som skräp, att bli kastade hit och dit. De väljer det första bästa och stämplar allt annorlunda som något dåligt. Ibland funderar även jag på hur mitt liv skulle se ut om jag också stängde av mänskligheten - för är det inte nästan det de gör? Hur skulle just mitt liv se ut om jag inte stod upp för mig själv? Skulle jag ens kunna känna någonting? Skulle jag kunna känna smärtan jag ständigt bär på inombords, skulle jag kunna känna skuldkänslan över allt jag gjort mot dig? Jag vill lika gärna som du stänga av mina känslor, leva med ett pokerface och le för att göra andra glada. Tanken har lockat även mig. Men hur skulle jag kunna stänga av kärleken jag har till dig? Hur skulle jag kunna älska, om jag inte kan hata? Hur skulle jag veta skillnaden mellan lycka och sorg, om allt jag någonsin känt är något mitt emellan? Jag förstår verkligen inte hur jag kan vilja glömma kärleken jag kämpat så länge för. Hur skulle jag kunna förtränga det finaste jag har? Kärleken till dig - som jag för tillfället inte vet om den är besvarad eller inte - är anledningen till att jag finns på denna jord. Meningen med livet är ett av de vanligaste samtalsämnena idag, svaren är många och varierar från person till person. För några är det att skaffa barn, lyckas i sin karriär eller att bli miljonär. För andra kanske det är att dö lycklig, eller att göra världen lite bättre i förhållande med hur den var när man kom hit. För mig är det ingen av de anledningarna, och jo visst, att bli miljonär eller att göra världen bättre skulle ju vara underbart, men det är inte min anledning. Inte alls. "Att vara med dig", kanske du tänker. Men det är inte det heller. För min mening här på jorden är inte att få besvarad kärlek. Det är att älska. Det enda jag har här att göra, är att älska dig. Förstå mig rätt nu, det handlar inte om att jag är självisk och du inte förtjänar min kärlek, det är inte det som är anledningen till att kärleken inte är besvarad. Utan jag anser bara att mitt uppdrag här på jorden är att ge dig kärlek - oavsett om jag får något tillbaka eller inte. Kanske ska jag bevisa att äkta kärlek finns, eller visa hur långt man kan gå för den man älskar. För det är långt, min älskade Oscar. Jag skulle aldrig sluta söka efter dig. Jag skulle passera både eld och vatten för att ge dig kärleken du förtjänar. Jag skulle gå ända tills döden hindrar mig, bara för att se till att du mår bra. Underskatta aldrig dig själv. Du om någon förtjänar min kärlek.

Så om du vill fortsätta vårt förhållande precis som det var innan flytten, svara som att ingenting har hänt. Jag klarar inte av ännu ett känslosamt meddelande om alla misstag jag gjort och alla anklagelser mot dig själv. Jag gör inte det. Så fråga vad jag gör, hur det är i skolan eller om jag träffat någon ny människa. Eller så kan du fortsätta diskussionerna om allt vi pratat om i våra senare brev, men jag kommer inte kunna svara. Jag kommer inte klara av smärtan jag får så fort jag sätter pennan i handen, med tårar längst kinderna och svarar på dina brev.

Kanske borde jag bara ignorera smärtan. För vem är jag att tycka synd om mig själv?

Med all kärlek,
din Juni