Spin the bottle

Bara prova

Det här är jag, Andrea. Jag är 16 år och går i vivallagymasiet i Stockholm. Är 165 lång, brunt hår och har blåa ögon.
Jag bor i en villa i Sollentuna med min moster på grund av att min mamma jobbar mycket utomlands. Min pappa stack innan jag föddes, en person mamma inte gärna pratar om, så jag frågar inte.
Men vi har det bra, Gunilla och jag.

Och vem är den här Albin alla snackar om? Han går i tvåan. Personen alla killar vill va och alla tjejer vill ha.
Blont perfekt stylat hår, perfekt klarblå ögon, 2 perfekta rader vita tänder innanför hans perfekt läppar alla wants a taste av. Med andra ord. Han är perfekt.
Själv har jag inte sett honom som något mer än skolans bad boy. Han är bad news man ska hålla sig undan ifrån, känd för att krossa hjärtan. Ändå står jag här men självaste Albin mitt emot mig på golvet, som leder in medan busvisslingarna blir högljudare.

Hur hamnade jag här?

Det började för en vecka sen, när jag pratade med Kim under en tråkig historielektion.

-så vad gör du i helgen Andrea?-

-inget planerat vadårå?-

-Nicke har fest på fredag, ska vi gå?-

-um jag vet inte..-

-komigen Andrea va inte så tråkig-

-okej fine, fine. Men bara en kortis okej?-
Kim flinade nickade hysteriskt i samma stund som klockan blev halv 4 och vi äntligen fick gå hem.

Bara 5 veckor kvar till sommarlov. 5 veckor kvar tills man får glömma allt vad skola heter och bara vara fri.

-Andrea! Andrea vänta-
Jag vände mig om och blev omfamnad av en lång gestalt, vid namn Hampus. Hampus är 2 huvuden längre än mig, har brunt rufsigt hår och gröna ögon, och råkar vara min bästa vän.

Vi har lite historia ihop men bestämde oss för att bara vara vänner.

-hej Hampus- sa jag när han släppt taget om mig-
Han log busigt så hans smilgropar syntes och hans ögon tindrade, jag skulle ljuga om jag sa att han inte såg bra ut.

-hej Andrea-
Han släppte aldrig blicken från mig.

-va det något speciellt eller?- sa jag och smålog. Han harklade sig och en rosa färg spred sig på hans kinder.

-jo um jag undrade om du ville hitta på något-

-visst följ med mig hem-
Hampus log och tog armen runt mig och vi gick ut från skolbyggnaden påväg hem.

-------

-såå nickes fest? Ska du gå?- frågade han när vi satt oss i min säng.

-mm jag lovade Kim att gå en kortis-

-bra, du borde ha din svarta klänning- sa han och flinade.

-varför då?-
Hampus kröp närmare mig i sängen där jag satt och viskade

-om jag minns rätt var du jävligt snygg i den- hans kittlande andedräkt mot mitt öra fick mig att rysa.

-um.. Haha, okej jag ska tänka på saken tack så mycket- skrattade jag nervöst och knuffade bort hans flinande ansikte från mig.

-Andrea rodnar du?- hans flin hade nu växt ännu större och han kröp tillbaks till mig och stannade hans ansikte nära mig.

-pfft va? Ha ha neej- sa jag och la snabbt mina händer över ansiktet. Han försökte ta bort mina händer så jag slängde mig bak på sängen så jag låg ner. Hampus skratt stannade upp och plötsligt kände jag att madrassen tyngdes ner på varsin sida om mig och en kropp sattes på min mage. Satte han sig precis gränsle över mig? Jag kollade försiktigt fram och mellan mina händer och blev överraskad av hans ansikte läskigt nära mitt.

-Hampus..?-

-shh jag vill bara prova en sak- sa han och lutade sig närmare. mitt hjärta slog hårt och jag satte andetaget i halsen när Hampus läppar nuddade mitt käkben. Hans läppar vandrade ner på min hals och jag fick gåshud. Han hittade min sweetspot under örat och drog sin tunga över det, som fick mig att släppa ut ett skakigt andetag. Hampus log och bet tag försiktigt i mitt skinn.
När han sedan slutade och satte sig upp igen sa han ingenting utan log bara.

-vad va det där för?-

-skulle bara kolla om jag fortfarande hade det i mig- sa han och började skratta.

-din lilla jävel- sa jag och började skratta jag med innan jag snabbt knuffade av honom och sprang till spegeln,

-Tack som fan Hampus-, suckade jag och granskade det lila märket på halsen.