The water was too deep ~ foscar

14

( Två veckor senare )

Nu sitter jag här på sängen i mitt barndoms rum hemma hos min mamma. Nu sitter jag här med en ny frisyr och nya kläder. Men inte samma tankar.
Oscar? Ja han har slutat sin karriär som medlem i The Fooo. Han har sin tjej som ska få ett barn. Han har vuxit upp och gått vidare på bara några veckor. Han ska seriöst skaffa en familj med det där engångsligget som inte blev ett engångsligg. Men jag ligger här i sängen, samma misslyckade unge som har en dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
En dröm om Oscar.

För mig Omar och Ogge går det bra. Vi fortsätter som artister men inte under namnet The Fooo. Vi ska snart släppa vårt andra album som jag är mer än nöjd med.
På ett sätt är det skönt att Oscar inte är medlem i bandet längre, då slipper jag se honom och få så ont i magen av saknad. Men Jag saknar honom mer än ni någonsin kan ana.

Förra veckan när jag kom till studion hade vi precis fått reda på beskedet och hela den dagen var så jävla hemsk.
Men när jag öppnade dörren till studion så satt Ogge och grät på en stol i hallen.
Jag har aldrig sett den grabben så förtvivlad. Då exploderade jag också och törnarna sprutade ifrån både mig och Ogge. Vi satt där i tre timmar och grät över Oscar som vi inte ens fick säga hejdå till.

Han bara lämna allt.
Jag vet inte ens var han bor länge, all kontakt bara försvann ut i ingenstans.

Min fråga jag ställt mig ett flertal gånger är hur något kan förändras så mycket under loppet av en månad.
Hur kan det ens vara möjligt att min högsta dröm gick i uppfyllelse och blev krossad på samma vecka?
Alla foooers är helt förkrossade vad jag har fattat det som.
Men hur mycket vet egentligen de? Jo ingenting.
De vet inget om mig och Oscar och de vet minst lika lite om Oscar och hans blivande familj.

Daff har inte fått reda på min och Oscars lilla romans. Katia, Omar och Ogge har hållit käften och det är jag så tacksam över.
Jag låter min blick vandra över väggarna. På ena väggen har jag fem foton på mig som liten. På alla fotona ler jag så man ser hela tand raden.
Då kommer jag på mig själv att jag inte lett sedan jag var med Oscar.

När man var så liten så var allt så lätt, livet var som en lek som aldrig tog slut.
Men sen blev man äldre och växte upp, mer ansvar, mer känslor och mer vetande.

Och nu sitter jag här.
Nu sitter jag här med Sveriges största pojkband band som har splittrats.
Likaså har mitt hjärta gjort.
Splittrats.

Vad ska jag gör nu?

Det är måndag och jag ska åka till studion snart, tydligen så ska Daff säga någon stor nyhet. Egentligen så skulle jag bara vilja ligga här i sängen och ruttna bort.
Jag levde för Oscar men nu är han borta så va fan ska jag göra nu?
Jag reser mig upp ifrån sängen och gå bort till garderoben. Jag sätter på mig min nya tröja som är svart med vita detaljer.
Ni vill nog inte veta hur mycket den kosta.

Ett par svarta jeans och en vit keps sätter jag på mig också.
Jag tittar onödjt på resultatet. Ett prövande leende ger jag spegelbilden men det blir en enormt ful grimars. Jag styr mina steg ut emot rummet och sedan till hallen där jag hoppar in i mina skor.
Jag öppnar ytterdörren och går ut emot världen.