The water was too deep ~ foscar

16

Ogge stoppar snabbt ner mobilen i fickan och harklar sig
" Ingenting.. " Säger han och ler lite försiktigt. Daff tittar konstigt och misstänksamt på oss och ska precis säga något när Omar avbryter.
" Eh, vad var det du skulle berätta Daff? " Omars röst är osäker
Daffs ansikte mjuknar upp en aning och jag ger Omar en tacksam blick.

" Jo, först skulle jag bara vilja säga att Katia är ledig idag, som ni säkert vet.. "
Ogge nickar tyst och vi väntar på att han ska fortsätta.
Plötsligt får jag bara lust att säga det. Säga att jag fått nog. Säga att jag har gett upp. Jag blir nästan äcklad av allt, all stress. The fooo har funnits i tre år nu. Tre år.
Men The Fooo finns inte mer och kommer aldrig någonsin att finnas igen. Så egentligen spelar inget någon roll.

" Jag kan inte, jag kan inte " säger jag och tittar stumt ner i bordet. Blodet rusar och jag knyter hårt mina nävar.
" Va? " säger daff och jag känner Omars och Ogges blickar bränna i mitt skinn.
" Jag orkar inte mer med detta, jag orkar inte med det. Jag vill inte.. "
" Vad är det du inte vill Felix?! " Daffs tonfall blir hårdare
Jag tar en paus i en dryg minut.
Jag fäller upp min trötta blick.
Ogge.
Omar.
Daff.

" Det är så jävla mycket jag inte kan längre. Jag vill pressa mig igenom detta till slutet men ni anar inte hur jävla svårt detta är. Att bli påmind om något som inte kommer att komma tillbaka. "
Jag tar två sekunder och andas ut.

" Jag skiter i det här. Daff, Ogge och Omar jag lämnar denna värld bakom mig nu "

Jag fäller upp blicken och ser deras blickar. Deras blickar. Omar sätter händerna för ansiktet och Ogge vänder huvudet emot fönstret.
Deras förtvivlan biter lätt i mitt skinn.

Jag vänder huvudet emot Daff.
" Felix Sandman. Du är på riktigt dum i ditt huvud " utbrister han. Jag andas tungt.
Jag bearbetar allt jag suttit och sagt. Orden var så jävla sanna jag sagt.
Jag ställer mig upp i en sån hastig rörelse så att stolen faller i golvet med en hård smäll. Smällen ekar i mina trumhinnor.
Jag vänder mig hastigt om och springer till ytterdörren där jag hoppar i mina svarta Vans och tar min jacka och väska i farten. Jag hör Daffs röst bakom mig.

Jag springer nerför sten trappan och mina steg ekar.
Jag springer ner ända till källaren och öppnar dörren som vi kallar bakvägen. Jag brukar inte använda den men nu är jag tvungen, hela fanbasen står på torget och väntar på mig.

Jag vill bort, nu.

-----------------

Okej, kort kapitel men yees. Har börjat skolan igen ovh anledningen till att jag inte uppdaterat under hela mitt påsklovets för att jag inte haft internet då jag varit hos mina släktingar i Norrbotten.
Hoppas ni alla mår bra och njuter av solen!
Massa kramar ifrån mig <333