Just sex or nah

1-Stockholm

Amandas perspektiv-

"Amanda, nu får du ta och komma ner!" Skrek mammas röst nerifrån för säkert tionde gången. Jag suckade tungt och tog upp min axelväska som låg vid mina fötter. En sista blick gav jag mitt rum som nu endast bestod av en säng och garderob.

Sängen skulle vi inte ta med i flytten då mamma hade sagt att jag skulle få en ny där, och garderoben satt fast i väggen, så det var ju ganska självklart att den kommer vara kvar.

Jag vände på klacken och gick ner för trappan där mamma otåligt stod och vänta.
"Vi måste åka nu om vi ska hinna ställa saker och ting i ordning hemma hos Per ikväll, du vet det är skola imorgon" sa hon med en menande blick. Per var då mammas nya kille som hon hade träffat inom jobbet på något vis.

Som hon sa så ska jag börja i en helt ny skola redan imorgon, vilket jag själv tycker är så idiotiskt då jag inte har hunnit vant mig vid Stockholm tills dess. Men tydligen har Per en son som är lika gammal som mig, och han hade lovat dyrt och heligt att hans son skulle vara snäll mot mig och visa mig runt första dan.

*

Min blick är trött fäst vid bilrutan och studerar alla stora hus som snabbt åker förbi utanför. Plötsligt stannar mamma bilen framför ett vitt medelstort hus med ett vitt garage bredvid sig.

"Nu är vi framme" sa mamma med en exalterad röst.
Hon gick snabbt ur bilen och innan hon hann fram till ytterdörren öppnades den och en man i 45 års åldern klev ut och gav henne en lång kram. Plötsligt står dom båda och tittar på mig och mannen, Per, skrattar lätt när mamma säger något och pekar på mig.

När dom har stått och pratat en stund känner jag mig tvingad till att gå ut och hälsa, för egentligen är jag ingen otrevlig person, jag ogillar bara den här Stockholms flytten väldigt mycket.

Jag tar min axelväska och öppnar långsamt bildörren och kliver ut i vårsolen. Både mammas och Pers blickar vrids mot mig och dom slutar då också prata.

"Ja Per, detta är ju då min dotter, Amanda" säger mamma med en överdriven glad ton och lägger båda sina händer på mina axlar. Jag ler lite vänligt mot Per och han ler vänligt tillbaka innan han sträcker fram handen för att hälsa. Jag tar vänligt hans hand och nämner mitt namn, även fast mamma redan har presenterat oss för varandra.

"Jag har ju en son i din ålder, vänta så ropar jag ner honom" säger Per och går in i huset och ropar ett namn, Jonathan.

Allt jag hade förväntat mig av Jonathan försvinner när han kommer ner för trappan och ut genom dörren. Helt ärligt trodde jag att han var en nörd. En nörd som satt och spelade datorspel och luktade svett blandat med smutsiga kläder.

"Hej, Jonathan" säger han och hälsar på mamma. När han sedan kommer till mig granskar han mig först innan han sträcker fram sin hand och ler så att man ser hans vita tandrad. "Hej, Jonathan" säger han och biter sig lite i läppen när jag nämner mitt egna namn.

Framför mig står alltså en kille som är ca 180 lång. Han har ljusbrunt hår som ligger i en fin frisyr och två fylliga markerade ögonbryn över sina gröna ögon. På kroppen, som ser relativt vältränad ut, bär han en vit T-shirt, och på benen bär han ett par svarta jeans i den tightare modellen som har hål på knäna. Han var rent ut sagt snygg.

"Vad säger du Amanda, ska vi börja packa in?" Säger mamma plötsligt och lägger en hand på min axel. Jag nickar och går ner till bilen som fortfarande står parkerad vid vägkanten.

Jag öppnar bakluckan och granskar kartongerna som står där. Det är inte så många faktiskt då jag och mamma sålde det mesta nu när vi flyttade hit.

Jag tar ett grepp om en kartong som det står Amanda på och bär ut den från bakluckan. Jonathan kommer då stapplande ner mot bilen efter att ha tagit på sig ett par skor.

"Jag hjälper dig med den där" säger han och tar ett stadigt grepp om kartongen jag har i mina armar. Med en förvånad blick mumlar jag fram ett tack innan jag tar en annan kartong som det står Amanda på.

Jag följer efter Jonathan upp mot huset och in i hallen.
"Vad bra Jonathan, visar du Amanda runt också?" Säger Per som hjälper mamma att packa upp kökssakerna. Jonathan nickar innan han kliver ur sina skor och börjar gå upp mot trappan. Jag följer hans exempel och kliver ur mina låga vita Converse och går efter honom i trappan.

"Så, det här är ditt nya rum" säger Jonathan och stället ner kartongen mitt på golvet. Jag gör detsamma och blickar sedan runt i rummet.

Alla fyra väggar är vita och rakt fram sitter ett stort fönster som släpper in otroligt mycket ljus. Vid den högra väggen står en stor vit säng som är mycket bredare än min gamla, det är antagligen den nya sängen mamma pratade om. Bredvid sängen sitter en vitmålad dörr som smälter in väldigt bra i dom vita väggarna.

"Vad är det?" Frågar jag och går fram till dörren. "En Walk in Closet" säger Jonathan och mina ögon spärras då upp. En Walk in Closet är något som jag alltid har velat ha.

Jag öppnar dörren och möts av ett litet rum som har två sidor med hyllor, och på väggen rakt fram sitter det stångar längs med väggen där man kan hänga upp kläder med galge. I taket sitter det lampor som tänds om man trycket på strömbrytaren precis intill dörren.

"Det är min systers gamla rum, men hon har flyttat hemifrån nu" hör jag Jonathans röst bakom mig. Jag nickar långsamt innan jag stänger till garderobsdörren och går fram till fönstret. Utsikten är inte så speciell, man ser gatan där jag och mamma kom ifrån och husen mittemot, men det är ändå fint.

// okej det var första kapitlet här. Det kommer vara mycket mer dirty i kapitlerna framöver, så oroa er inte;)
Rösta och kommentera gärna vad ni tyckte och vad jag kan förbättra. Puss! //