The blue moon2..

Kap5,

NILÉEA:
Kelly måste sluta med det här dödandet, hon har gått för långt. Och om 3 dar är det fullmåne vilket betyder okontrollbar styrka.
Så länge den blåa månen inte dyker upp är allting okej. Den blåa månen dyker upp en gång var andra månad. Sist det var en blå måne var för en månad sen.

Jag är omringad av min flock som är i sina mänskliga former.
"Alfa, du kallade på oss." Sa en av flocken. En man med kostym.
"Jag vill att ni håller koll på Kelly Finnegan." Svarade jag och skestikulerade med händerna. "Hon har mördat igen och den här gången hennes föräldrar." Hela massan av folk runt mig gav mig chockade blickar.
"Det är absurt!" Utbrast mannen i kostym.
"Jag behöver några frivilliga som håller koll på henne. Jag har gett henne tre dagar, slutar hon inte kommer jag agera. Under dom här tre dagarna vill jag att ni rapporterar om hon dödar något mer. Vilka vill hålla koll på henne?" Sa jag och kollade runt på folkmassan. Mannen med kostym räckte upp handen, och så gjorde även en kvinna i en blå blus. Och två till män.
"Okej, ni två kan hålla koll på henne inatt och imorgon." Sa jag och pekade på kvinnan i blus och mannen med kostym. Dom båda nickade och gick iväg. "Ni två kan ta natten och dagen efter det. Den tredje dagen är det min tur." Även dom två männen nickade och gick iväg. Kort efter sa jag adjö till alla och gick iväg, hem till Austin.
KELLY:
Jag följde alfan till ett rad hus igår. Hon gjorde sig mänsklig och gick sedan in.
Jag satt på en kulle och kollade vart hon gick. Hon dök upp igen i ett fönster bredvid en ung ganska stilig man, såg ut att vara i hennes ålder kanske något år äldre. Och sen gjorde hon nånting som fick mig att tappa hakan. Hon kysste honom!
Nutid:
Jag satt på min nya säng hoss en foster familj nu när mina föräldrar så tragiskt gick bort. Jag tittade ner på mina händer och svor för mig själv.
"Jag är trött på att vara liten." Mumlade jag och förbannade mig själv.
"Men nu har jag en fördel, lilla präktiga alfan har en älskare. Får jag tag i honom som en gissla kommer hon be mig att inte skada honom. Men, jag måste bli stor först." Mumlade jag igen och skrattade lömskt.
Dags att hälsa på en gammal vän, biblioteket hos Herr. Stewart.
***
Jag stod utanför Stewarts dörr och knackade lätt på. Det dröjde inte länge förrän Stewarts glada skrynkliga ansikte syntes till i dörr öppningen.
"Lilla Kelly, vad kan jag hjälpa dig med då?" Frågade han och flyttade på sig satt jag fick gå in.
"Jag behöver din Spiritus bok." Befallde jag. Han tittade på mig bekymrat.
"Men Kelly, den är mycket farlig i fel händer." Svarade han och visade mig till vardags rummet.
"Stewart, du vill inte reta upp mig. Så ge mig boken!" Utbrast jag och kände hur huggtänder växte i munnen på mig.
"Kelly-" Jag avbröt honom.
"Så du ger mig inget annat val!" Skrek jag och omvandlade mig. Hans bekymrade min byttes till skräckslagen.
"Snälla! Jag hämtar boken!" Skrek han av rädsla och traskade iväg mot bokhyllan som ston bredvid den öppna spisen. Jag förvandlade mig tillbaka. Om ni tror att bara för att han ger mig boken så får han överleva, stå tror ni fel. Han har sett mig som varulv och kan berätta för någon.
Han kom springandes tillbaka med en bok i famnen. Stewart gav mig den och började sakta backa iväg.
"Du ska ingen stans!"
***
Ännu en gång sitter jag på sängen och läser ur boken. Jag hade bläddrat till sidan med ande byte.
På vägen hem hade jag tagit med en kvinna, nåt år yngre en alfan.
Jag läste besvärjelsen högt. Hon började skrika, tur att jag var hemma ensam.
"Mon Spiritus de notare ikelna!" Det vart svart.
NILÉEA:
Jag och Austin satt i soffan, jag lutade mig mot hans bröstkorg och lyssnade på hans hjärtslag. Det var lugnande, doc så var jag inte det. Nånting var fel, vad vet jag inte men jag bara vet att nånting är fel.
-
Tjabba! Hoppas ni gillar att jag tar med Kelly's perspektiv, kommentera gärna vad ni tycker om det.😊
Ilysm💕💕