The blue moon2..

Kap14,

[Jag gjorde Austin brunhårig! Hata mig inte!]
BELLA:
Anfått springer jag efter mannen som råkar vara väsnet, han ser doc inte ut som Austin längre men jag vet att det är han, jag kan känna det på lukten. Förstärkt luktsinne är bra i detta tillfälle, det är ganska användbart. Han är snabb men jag är snabbare.
Jag han ifatt honom och hoppade på honom så han föll till marken med mig uppå fast som varg. Av nån anledning flinade han mot mig. Måste säga att han ser vidrig ut, typ som en luffare som inte tvättat sig på ett tag. Jag gjorde mig till människa men varulvs styrkan gör mig tredubbelt så stark.
"Du förgiftade min syster!" Jag ville döda honom på plats. "Berättahur jag kan väcka henne!!" Skrek jag i ansiktet på honom. Han skrattade.
"Du ska få en ledtråd, mirror mirror on the wall who's the farest of them all." Sa han bara till svars och skrattade.
"Vad ska det betyda?!!" Skrek jag igen mot den äckliga mannen som jag höll fast.
"Har din mamma aldrig läst sagor för dig?" Retades han och skrattade hånfullt.
Tillslut fick jag nog och tvingade honom till hålan där jag knöt fast honom vid ett träd men järn kedjor. För en sak vet jag om väsen, järn bränner som fan om ett väsen rör det och jag vill att han ska lida för vad han gjort mot Niléea. När han var fast kom Austin ut och såg väsnet. Hela han spände sig när han fick syn på väsnet.
"Vad heter du väsen?!" Skrek jag i ansiktet på honom.
"Kalla mig Abe, som i Abe Lincon fast det är inte jag." Han förvirrade mig när han pratade.
"Abe? Okej! Berätta nu vad du menade med sagor och vad du sa i skogen!!" Utbrast jag och tog fram hans kniv och ströck den sylvassa spetsen mot han kind. Han ryckte till.
"Jag kan inte berätta mer! Jag är ett väsen inte ett troll. Jag kan inte berätta för dig rakt ut men jag kan ge dig ledtrådar." Min vrede växte bara av hans ord.
"Ledtrådar! Det här går mycket snabbare om du bara berättar!!" Skrek jag igen. Skriker jag mycket? Kanske men jag är arg och kan inte riktigt hjälpa det. Han himlade led ögonen och suckade.
"Men är du trög! Prince charming här gjorde ett byte med mig, min för många att ge svaren mot hans kraft!" Skrek nu han och nickade mot Austin som såg ut att dö av hans ord. Min blick fästes mot Austin som försökte prata men var rädd.
"VAD HAR DU GJORT?!!" Skrek jag nästan allt vad jag kunde och skestikulerade med händerna mot Austin. "Och vilken kraft?!!" Tillade jag lite senare fast lugnare.
"Jag ville ha hans förmåga att ge svar för att kunna prata med Niléea." Sa han tyst och det märktes att han skämdes.
"Du svarade inte på det andra." Mumlade jag och kollade upp på honom.
"Jag vet inte vad för kraft, det ända han säger när jag frågar är 'Prince charming' jag vet inte varför." Suckade han och gnuggade sig i ansiktet med öppna handflator.
Jag vände mig mot Abe som kved av järnkedjorna.
"Vad har han för kraft?" Frågade jag tyst men inte för tyst.
"Läs sagor stumpan, åh jo, ni har bara till midnatt på er att rädda Snövit." Skrattade han samtidigt som han stönade av smärta. Snövit? Niléea...Snövit?
"Snövit?" Sa jag frågandes och tittade på Abe. Han stönade igen av smärtan som kedjorna ger honom.
"Läs sagor!" Utbrast han.
***
Nattens mörker hade lagt sig över oss och det var nästan midnatt när jag äntligen förstod vad Abe menade. Jag kastade mig mot Austin som satt och sov.
"Austin!!" Jag ruskade om honom. "Austin vakna!!" Han ryckte till tillslut och tittade tröttsamt på mig.
"Vad är det?" Gäspade han och gnuggade sig i ögonen.
"Kyss Niléea!!" Utbrast jag och ruskade honom igen. Han tittade på mig som om jag skulle vara galen. "Abe kallade dig Prince charming och Niléea för Snövit eller hur?" Efter jag sakt det sken han upp, han kröp fram mot Niléea och log.
Hennes flock har inte varit här på två dar vilket om du skulle fråga mig vara konstigt men innan Niléea vart så här frågade jag henne och hon sa bara att hon hade låtit dom leva normalt ett tag. Jag ifrågasatte aldrig varför.
AUSTIN:
Om det här fungerar kommer jag dö av lycka, för det betyder ju att hon är min true love.
Sakta lyfte jag upp Niléea i min famn och höll upp hennes haka, nervöst böjde jag mig närmre och pressade mina läppar mot hennes. Det kändes magiskt, precis som vår första kyss. Jag älskar henne så jävla mycket. Jag känner hur tårar pressar sig fram under kyssen. Helt plötsligt placerades en hand på min nacke och höll mig så.
-
Förlåt för kort kapitel igen men den här gången vet jag att nästa kommer bli längre! Förlåt igen.
Ilysm💕💕💕