The blue moon2..

Kap15

NILÉEA:
Hans läppar mot mina kändes underbart, det kändes som en evighet sen jag fick känna hans närhet. Fyfan vad jag har saknat det. Austin håller om mig och jag har mina armar runt hans nacke. Austin slickade mig på läppen för att be om tillgång till min mun. Jag lät honom och hans tunga började smeka min. Jag höll om honom tätare. Ni kanske undrar hur jag vet att det är Austin, jo jag känner hans parfym och jag känner igen Austins kyssar. Helt plötsligt harklade sig någon i bakgrunden. Hånglet avbröts och en obekväm Bella tittade på oss. Jag skrattade när jag såg Bella som var röd som en tomat. Hon tittade på mig och slängde sig fram till mig i en kram.
"Det fungerade faktiskt." Grät Bella i min famn. Varför grät hon? Men istället för att fråga bestämde jag mig för att vara tyst.
"Ja." Skrattade jag lugnt.
***
Jag och Austin hade gått hem till honom när Bella stannade kvar vid hålan och höll vakt för Abe tror jag han heter.
Jag frågade aldrig vem han var igentligen Bella presenterade mig för honom.

Austin öppnade dörren till hans lägenhet och lät mig gå in. Precis när han stängt dörren hoppade jag på honom med en passionerad kyss. Han besvarade den glatt. Men det byttes snabbt till hångel. Vi kysstes hela vägen till hans rum men stannade upp då han tryckte upp mig mot väggen och kysste längs min hals.
När vi kommit in i hans rum la vi oss på sängen och kysstes där plagg efter plagg åkte av.
"Niléea, kan du förlåta mig?" Sa Austin mellan kyssarna. Ja! Ja! Ja!
"Jag förlåter dig." Svarade sedan jag mellan kyssarna.
***
Jag ligger med huvudet lutad mot min älskade Austins nakna bröst. Jag fingrar löst på hans magrutor så han inte ska vakna. Jag åt andra sidan kan inte sova, för mycket oro pumpar igenom mig. Två av mina yngsta i flocken är borta.
Nina och Carl, dom kan gå vilse eller skada sig. Vem vet kanske nån jägare har skjutit dom för dom ser ju trots allt ut som fjolårs varg ungar. Ryslig tanke. Austin började röra på sig och vände sig med ryggen emot mig. Jag suckade för mig själv och vände mig också så vi låg rygg mot rygg. Jag önskar att jag aldrig gick på Carros fest för 5 år sen, då hade det här aldrig hänt eller? Det dröjde inte länge förns jag somnade, men jag vart lika snabbt väckt igen när Austin la sin arm runt min midja och drog mig intill sig. Det var mysigt det gick inte direkt att beskriva känslan, det var..det var lugnande.
-
Förlåt igen för kort kapitel och att jag inte uppdaterat på ett tag men jag har väldigt trögt att skriva så förlåt mig!😢 Ps, jag funderar på att byta omslag, kommentera om vad ni tycker om det!😋
Ilysm💕💕