Efterfest (n.f)

prolog

"ALLA MÅSTE UT!" skriker hon vi är hemma hos, Zara. Det betyder aldrig något bra, speciellt inte om klockan är efter 00.

Det tar inte lång tid innan det enda kvar i lägenheten på Södermalm är tomma plastglas och flaskor med fimpade cigg i. Jag försvinner typ när hon slår av hip-hop låten som spelas i havet av ungdomar efter att hon försäkrat sig om att hon kan prata med polisen själv när de kommer. Mamma hade slaktat mig om det som väcker henne i natt är ett samtal från polisen som berättar att hennes tonårsdotter varit med och styrt upp en fest dit halva Stockholms ungdomar är bjudna. Alla är här och ingen är nykter.
Hade jag inte riskerat mitt egna liv så hade jag insisterat på att få stanna, nu drar jag ganska fort. Med varken nycklar eller jacka och springer ner i trappuppgången när den överfyllda hissen jag från början stått och väntat på stannar mellan två våningar och inte verkar vilja fortsätta åt något av hållen.

Zara kommer ta hela fallet, att hon skulle snitcha finns inte på världskartan. En av hennes bästa egenskaper och varför alla borde ha en bästa vän som henne. Vi två och Olivia blir ostoppbara en kväll som denna. Eller inte helt ostoppbara, polisen verkar vara våran svaga punkt.

Det regnar ute på gatan och jag har absolut ingen stans att ta vägen. Jag skulle ha sovit kvar här, något som jag kan glömma, och det är omöjligt att inte frysa ihjäl i början av november i spöregn när det är minst 30 minuters gång hem. Eller snarare 30 minuter om man halvspringer jagad av någon galen tjackpundare det vill säga.

"Ey, kom." En bil står på tomgång några meter bort och jag, som den enda personen velande kvar om vad jag ska göra, kollar dit och antar att personen som skriker försöker nå mig.

"Vadå?" Alla lampor i lägenheten jag precis befunnit mig i släcks i vad jag gissar är Zaras försök till att få det att verka som att hon vaknat av att poliserna kommit och att den stökiga lägenheten stått så ett tag. Om jag får gissa kommer hon även att möta poliserna, vars bil rullar upp längs gatan, i något tunt nattlinne och ett charmigt leende på läpparna.

"Vill du ha skjuts Mollie?" En kille från min skola med blond, kortklippt hår hänger ut genom fönstret på passagerarsidan och slänger en blick bak mot den blå-vita bilen som tyst närmar sig. Alla vet att Dante haft problem med polisen förut. Att polisen är tyst är dock lönlöst för det finns inte en jävel kvar att ta fast för olaga alkoholförbrukning eller vad fan det nu kan heta.

En till ruta i bilen vevas ner när jag tvekar och ytterligare två bekanta ansikten visar sig.

"Zara hade dödat oss båda om hon fick reda på att vi lämnat dig här." Zaras kille, Ludwig, nickar instämmande till det Noel just sagt. Huruvida hon och Ludwig är ihop just denna sekunden är dock ganska oklart, väldigt mycket fram och tillbaka med det där.

Jag börjar gå mot bilen och nickar bara när jag tar plats bredvid just Noel i baksätet på en gammal BMW som luktar kille som 'hej'. Det spelas dålig musik som direkt sänks.

"Nu vill jag att alla skärper sig när vi har finbesök här i min vackra bil." säger en kille med krulligt, lite längre hår och ett brett leende. Valter, klassens clown.

"Fattar, första gången du har en tjej här va?" flinar samma kille som frågat om jag ville ha skjuts och gungar till av bilens hackiga rivstart.

"Håll käften." Hade det inte varit så att jag satt i en bil med fyra okända killar hade jag skrattat precis som de andra, nu kollar jag bara ut genom fönstret och hoppas att Ludwig inte ska prata med mig på samma stela sätt han alltid försöker med bara för att 'Zaras vänner är hans vänner'.

"Vart ska du?" Det är Valter som frågar och kollar på mig genom backspegeln som givetvis har ett par fluffiga tärningar hängandes på sig.

"Mariatorget."

"Precis som prinzen då?" Det svarar jag inte på. Orkar inte ta del av intern skämtet 'Prinz August', inte ikväll i alla fall.

"Mhm." mumlar jag till sist bara för att ge honom något form av svar och tänder mobilen i handen. 03:23.

"Äre bra?" Jag kollar på Noel med en blick som frågar om vi verkligen ska köra på det stela kallpratet.

"Senast jag såg min jacka så var båda ärmarna bortklippta och jag behöver nu komma på en anledning till varför jackan jag ska ha hela säsongen är spårlöst försvunnen." Han är tyst. "Men det är bra!"

"Shit, var det din jacka?" utbrister Valter från förarsätet, alldeles för ung för att köra. "Chilla, jag skoja." följer sedan snabbt frågan när jag flyttar ögonen från 'Prinzen' till honom.

"Vi hörs." säger jag och öppnar bildörren när vi når 7-Eleven på hörnet till Mariatorget och inte kort efter mig kommer Noel efter att ha hälsat sina kära vänner hejdå. Hade jag inte vetat att han bor i närheten så hade jag sprungit för mitt liv från den långa killen med uppdragen luva.

Med snabba steg, på gränsen till att faktiskt springa, börjar jag ta mig mot porten jag växt upp i.

"Du klarar dig va?" Att Noel ens orkar hålla på och fråga är värt något pris. "Säg bara 'ja' så jag kan säga att du sa det ifall Zara frågar."

"Ja." Sen börjar han gå mot sitt håll på motsatt sida av torget och jag ställer mig under min käre kompis Emils fönster. Att sova hos honom är inte optimalt men vad som helst för att slippa handskas med mamma just nu.

Det lyser svagt inte i rummet och jag tackar alla gudar som finns för att han bor på gatuplan.

Porten mittemot där jag står öppnas och med ett svagt leende på läpparna vinkar Noel innan han vänder sig om och går in i det upplysta, säkert varma, trapphuset.

Jag ler tillbaka och klämmer fast mobilen mellan höftbenet och kjolens resår i brist på fickor att förvara den i. Därefter är det bara att börja banka på fönstret jag har framför mig. Om Emil inte öppnar så dödar jag honom.

Efter några knackningar så pausas musiken som spelas där inne och ett förvirrat ansikte dyker upp bakom glasrutan.

"Vad fuck vill du?"

"Släpp in mig!" Han verkar själv inte kapabel till att se regnet som öser ner och jag gestikulerar vilt mot både himlen och vattenpölarna som omger mig.

"Okej." Jag tar tag i hans hand och klättrar in under nu öppna fönstret genom att ta spjärn emot husfasaden, tacksam för att jag tog gympaskor ikväll.

Sittandes på fönsterblecket drar jag av mig skorna och hoppa sedan in i pojkrummet med fula tapeter och medaljer från gamla fotbollsturneringar på väggarna.

"Vad händer?" Jag slår mig ner i fåtöljen bredvid sängen och väntar på att svara tills han lagt sig i sängen igen.

"Polisen kom till Zara och mina nycklar är borta så jag kan inte sova hemma." Jag rycker på axlarna och vecklar upp filten som legat över armstödet. Det verkar vara här jag får sova ikväll, hellre det än i samma säng som honom.

"Emeli? Olivia? Lovisa?"

"Svarar inte när jag ringer" Jag sträcker mig mot lampknappen och släcker för att visa att vårt samtal är slut.

"Så om man tänker efter så är jag bättre än de?"

"Om det gör att du inte sparkar ut mig så; såklart du är bättre än de är."

Hans vanliga röda keps träffar mig i ansiktet och jag kastar tillbaka den innan jag drar filten om kroppen.

I huset på andra sidan, det som Noel gått in i, syns han mycket riktigt i det enda upplysta fönstret när han drar av sig tröjan och drar ner persiennerna. Några sekunder släcks även hans lampa.

Han är ganska söt om man tänker efter.

-

Lets go!!