Efterfest (n.f)

kapitel 6

"Hur går det med dig och Noel då?" Något Zara frågar för mycket hellre än för lite.

"Amen sluta." suckar jag och knuffar svagt till henne på vägen upp för trapporna mot vår våning. Att stå och röka ute i regnet var en utmaning men hur annars ska man spendera lunchrasten? Äta äcklig mat? Hah.

"Har ni snackat något mer?" Nyfiken?

"Jag sa att han kunde komma över men det sket han i." Jag rycker på axlarna och låser upp mitt skåp för att hänga av mig min regnjacka och lägga in min väska.

"Va?" Jag låser skåpet igen och vi börjar gå mot klassrummet. Mina NO-grejer är hemma så det är bara att komma på en bra lögn till varför jag glömt dem och min dator. Jag kanske kan dela med Noel igen.

"Jag skrev att han kunde komma över men han kom aldrig." förklarar jag. "Sa även att han kunde komma med upp när vi sprang på varandra i helgen men då skulle han till Dantes krök istället."

"Han är väll rädd att du inte tycker om honom liksom." Zara Larsson, min alldeles egna psykolog. "Han har ju tydligt både visat och sagt att han tycker om dig och du avvisar varje gång." Varje gång är lite överdrivet.

"Men jag tycker ju inte om honom på det sättet." Tror jag. "Då kan jag ju inte hålla på och springa efter honom."

"Jag tror bara att du inte vill erkänna det." Jag ska precis protestera när vi når klassrumsdörren och jag drar händerna genom mitt genomvåta hår. "Fråga en sista gång bara, hör om han vill göra något på fredag typ." Jag nickar och börjar gå bakåt mot våra platser. Tredje gången gillt. De är bara vi två idag, Olivia blir mystiskt nog sjuk varje gång det regnar ute.

"Alma. Den här är till dig." Blicken drar direkt till Noel som räcker bak en lapp till Alma och blinkar med ena ögat. Otroligt nog har han ingen mössa på sig heller. Smurfmössan jag älskar att hata.

Jag saktar ner mina steg och närmar mig långsamt bänken som Alma och Axel delar. Har jag tur så kan jag läsa vad det står på lappen Alma vecklar upp och sedan fnittrar åt.

'Hej snygging. <3
Vill du gå på bio på fredag?
Ja Nej'

Alma skymmer knappt lappen, som om hon bara vill att exakt alla ska se innan hon ringar in 'Ja' samt skriver till något mer.

Med lite extra oljud drar jag tillbaka min stol och sätter mig ner.

"Jag tror han är upptagen på fredag." svarar jag Zara som lite besviket ser mot mig. Verkar också bli ett problem vem jag ska dela dator med. Fast å andra sidan, jag ska ju vara glad för hans skull. Det borde ju kännas skönt att han nu pratar med en tjej som vill samma som honom. Det är ju det jag är. Glad, typ.

En genomgång har aldrig känts så lång som när jag börjar bita mig själv i tungan för att inte somna. Det funkar inte så bra och ganska fort lägger jag istället ner huvudet i bänken och lutar det mot mina underarmar för att kunna sluta ögonen.

-

"Excuse me madam." Jag läser inte ens franska men det där uttalet kan inte vara godkänt. "Kan jag sätta mig?" frågar han med ett leende och smurfmössan är tillbaka på skallen.

"Klart du kan." Noel tar sätet snett mittemot mig på tunnelbanan och sätter upp fötterna mot kanten av sätet bredvid mig.

Något småprat blir det inte direkt, det ser gänget med killar från år två och tre till med deras högljudda macho-vrål och ett flertal går av vagnen för att vänta på nästa.

"Vad skulle du göra om det kom in en radioaktiv apa?" frågar han plötsligt.

"Va?"

"Ja, om det skulle komma in en radioaktiv apa. Vad skulle du göra då?" Förvirrat kollar jag på Noel som ställer sin konstiga fråga för en andra gång.