Drömmarna

•5•storm•

•Lindas POV•
Jag steg upp från från sängen och gick ut i köket. Jag suckade och tog upp min mobil som var på laddning. Klockan var 18:32. Jag stängde av mobilen och satte på TV:n istället. Nyheterna kom upp.
"En stark storm är påväg från öster, varning 4. Vi uppmanar alla att stanna inomhus"
Jag bara låg där i soffan och gapade.
Kora!

•Koras POV•
Jag gick uppför backen och var nu uppe på slät mark. Det hade börjat mörkna och skogen var läskig och mörk. Det blåste och var kallt.
Det låg snö upp till knäna.
Träden såg ut att välta på när som helst. Liften hängde ovanför mig. Det var här jag tappade den. Plötsligt började det snöa och det blåste ännu mer nu. Det var som en snöstorm. Jag tänkte att det snart skulle sluta. Men nej det kom bara mer snö som piskade mitt fräkniga ansikte. Jag vände mig om och skulle gå tillbaka när en vindpust blåste omkull mig i all snö. Jag rullade några meter innan jag slog i ett träd. Jag slog i benet. Jag reste mig upp och började haltande gå neråt, eller var det neråt? Det var svårt att veta vilket håll jag ska gå om jag inte ser byn. Mina ögon sved av all snö som strömmade mot mig. Det var svårt att se nu. Snön som låg på marken var nu upp till midjan. Snöflingorna yrde runt i vinden och slog mot mitt ansikte. Det gjorde nästan ont. Varför nu? Varför jag?
Skulle jag dö nu, frysa till is?
Jag orkade inte gå mer, jag skulle isåfall snart spy av smärta.
Jag hasade mig till ett skyddande träd. När jag satte mig ner märkte att det inte gjorde någon alls skillnad. Men jag sitter här tills stormen är över. Jag hade precis kurat ner mitt huvud i jackan och dragit upp kragen över munnen då jag plötsligt hörde fotsteg i snön lite längre bort. Var detta min räddning?
- Ve..m? försökte jag, men jag var för kall. Jag kunde knappt prata. Fotstegen kom närmare och något vitt suddigt syntes otydligt i mörkret. Fotstegen slutade och det blev tyst. Den vita suddiga saken hade smält in i snön så jag kunde inte se den mer. Plötsligt visade sig ett par röda ögon i mörkret och jag blev biten, attackerad! Jag ville skrika men kunde inte. Jag var förlamad. Allt hade blivit svart och vinden hörde jag dovt vid sidan. Fotstegen var borta och nu låg jag här medvetslös och ensam i en okänd skog med de blodröda ögonen i minnet.
Blåsten domnade snabbt bort och allt blev knäpptyst.