Drömmarna

•4•med en stav•

•Koras POV•
*Jag stod öga mot öga mot den lurviga varelsen. De blodröda stirrande ögonen var bekanta. Hade jag sett dom innan?*

Dagen där på hade vi gett oss ut i backen. Vi hade fått våra skidor och stavar hem levererade. Jag och Linda hade åkt några gånger ner för den stora backen. Just nu satt vi i liften. Vi åkte över skogen. Utsikten var fantastisk på toppen. Man kunde se jätte långt. Jag hade tagit några kort fina kort häromdan.
Linda satt bredvid mig och två andra bredvid oss. Linda var helt rosa. Rosa termobyxor och och rosa jacka. En vit skidhjälm och svarta goggles som speglades mot solen. Jag hade ett par svarta termobyxor, en lila jacka, en vit hjälm och svarta goggles.
Liften skumpade till och min skidstav gled ner. Den föll sakta men säkert ner i skogen.
- Nej! skrek jag. Min stav...
Han som satt bredvid mig började skratta.
- Och vad skrattar du åt! fräste jag åt honom.
Hon slutade omedelbart.
- Det går att åka utan stav, tröstade Linda mig. Vi letar reda på den senare ikväll.
- Visst, sa jag dystert.

När vi kom upp på toppen hoppade vi av och jag fick än en gång se den fina utsikten. Jag väntade på Linda eftersom hon tappade sin skida.
- Den går ju inte i, klagar hon.
Just då kom Adam. Han var den snyggaste av alla killar i klassen. Alla tjejer var kär i honom. Men han hade redan en flickvän. Katarina. Efter honom kom två andra killar. Simon och Gabriel.
De hängde med honom var de än gick.
- Testa ta bort snön, sa han till Linda och log sitt populära leende. Man smälter av det! Han fortsatte förbi mig och ner för backen. Sen var han borta. Lindas kinder blev röda som rosor. Hon tog bort snön och satte i pjäxan.
- Så, sa hon belåtet och vi åkte ännu en gång ner för backen.

Vi hade åkt tills vi var slutkörda. Jag orkade knappt lyfta mina ben. Vi gick till vårt hus och låste upp. Våra skidor hade vi lagt i vårt lilla förråd.
- Jag går ut och letar efter min stav, sa jag.
- Mm..., hörde man en rosslig röst från sovrummet. Vill du inte att jag följer med.
Linda sov.
- Det behövs inte, sa jag bara. Det ju faktiskt min stav.
Jag ville egentligen inte gå själv. Men hon skulle ju bara tjata på mig att vi ska hem. Ändå blev jag arg att hon inte protesterade.
Men jag sa inget utan gick ut och smällde igen dörren efter mig.