Jag började förskoleklass och fick träffa mina nya kompisar. Jag märkte direkt på min bror Oskar att han skulle passa in direkt och förr eller senare skulle han bli en av de populäraste killarna i klassen. Men jag däremot kände direkt att jag inte var som dem andra tjejerna eftersom jag var väldigt killig av mig. Jag hade sagt till min pappa flera gånger att jag ville bli hockeyproffs när jag blev stor. Så jag hängde med killarna.......
I första klass så märkte man väldigt tydligt på tjejerna att de var avundsjuka på mig eftersom jag alltid hängde med killarna och spelade bandy och var antingen i bilrummet eller byggrummet. Och det var då de började reta mig! Jag hade kanske inte de tjejigaste kläderna men jag var supernöjd och bara för att jag inte ville leka med dockorna, varför skulle jag behöva bli retad?
Två år gick och tjejerna fortsatte reta mig. Det var till och med några killar. Men eftersom jag började bli van så brydde jag mig inte så mycket utan var bara mig själv och umgicks med bara de jag tyckte var roliga att vara med. Det var på hösten i trean man äntligen fick börja spela fotboll i fotbollsskolan och jag kom ihåg vad roligt jag tyckte det var. Fotbollen fick mig glömma det som hände i skolan för ett tag. På hösten hände också en stor sak som förändrade mitt liv totalt. En dag i oktober kom mina föräldrar in och berättade att de skulle skiljas..... Fast de sa det kanske lite mer så här:
-jag o pappa eller tvärtemot älskar varandra inte mer och vi ska inte bo ihop.
Jag tog detta väldigt hårt eftersom jag ville inte vår familj skulle försvinna eller var det kanske att jag inte riktigt förstod att föräldrar kan skiljas när de har varit gifta i många år. Jag kommer inte riktigt ihåg.... Men då blev det att man bodde varannan vecka hos pappa och varannan vecka hos mamma och i längden blev det ganska jobbigt för man fick ändra omgivning hela tiden. Fotbollen räddade mig i detta också. På fotbollen kunde jag tänka på något annat och bara göra det jag hade hittat som jag skulle älska.......
Då blir det också att man fokuserar bättre på den saken och vill bli bra i det. Jag började också spela hockey för att imponera lite på min pappa eftersom han var en hockeynörd och han och Oskar hängde alltid med varandra i ishallen eller på gatan och sköt på mål. Så jag ville också ha "pappatid" så jag försökte men det gick som det gick.......
YOU ARE READING
Fotboll, kan det rädda ens liv?
RandomDenna boken handlar om en tjej som heter Lina Larsson som är 30 år (gammal jag vet) som berättar om sin karriär inom fotbollen och hur hon hanterade vardagen som ungdom. Kan man verkligen gå från en helt vanlig tjej till den bästa fotbollsspelaren...