Jag slutade nian och jag kände mig för första gången i hela mitt liv att jag var fri! Det kändes som jag kunde göra vad som helst och bara vara mig själv! Under sommarlovet så blev jag sams med min pappa och vi umgicks igen! Vilket bara var positivt! Jag började också packa eftersom jag skulle flytta till Malmö till hösten för att gå på Calcio med 25 killar! Men jag skulle gå i skola tillsammans med tjejer och killar.
Jag flyttade in i en liten studentlägenhet nära skolan jag gick på. Jag fick också byta klubb för det hade blivit lite jobbigt att pendla. Där fick jag spela i LDB07 och sitta på bänken i allsvenska Ldb (Rosengård idag). Där träffade jag min bästa vän Sofia som jag är bästa vän med än idag! Vi blev grannar där och det var första gången jag satt och pratade med en tjej utan att bli retad. Vi umgicks nästan varenda dag och vi läste samma linje så vi gick i samma klass. När jag började i den nya klassen var det första gången jag inte blev retad av hur jag såg ut eller hur jag var. Där blev jag behandlad precis som alla andra och man blev nästan lite chockad att man inte fick någon kommentar. Den känslan har jag aldrig känt innan och jag tackar verkligen alla i Malmö för att jag fick känna mig som alla andra!
I fotbollen gick det super! Jag fick chansen att spela i F-16/17 landslaget och träffade massa trevliga människor som blev vänner för livet.
Det gick två år och jag skulle börja gå tredje året på gymnasiet och då fick jag erbjudande att spela i England och spela i Chelsea's damlag och ett sådant erbjudande tackar man inte nej till. Så jag tog det och innan skolan skulle börja flyttade jag till England. Mina föräldrar var väl lite oroliga men det är väl alla föräldrar när ens barn är för långt ifrån än. Jag lovade att jag skulle ringa varenda dag och det gjorde jag.
Och jag kanske skulle berätta att på den sommaren innan jag stack till England så fick jag min första kyss av en väldigt söt kille i min klass som heter David. Han var ett riktigt charmtroll och utmanade mig att kyssa han och jag gjorde det. Tyvärr blev det inget förhållande men jag vet nu hur det känns att få en kyss. Det är en obeskrivlig känsla.........
Som sagt, det året i England var det bästa året i mitt liv. Jag träffade så många fina, trevliga och snälla människor och jag lärde mig så mycket fotboll och var nog mycket till grunden till min kommande karriär.
När det var dags att ta studenten, så bar det tillbaka till Sverige och tillbaka till min lilla by och fira med min familj och vänner. Inte för att jag hade så många vänner i byn, men det var en bra dag ändå. Sommarlovet på det året var både spännande och händelserik. Två stora saker hände som förändrade mitt liv totalt.....
YOU ARE READING
Fotboll, kan det rädda ens liv?
RandomDenna boken handlar om en tjej som heter Lina Larsson som är 30 år (gammal jag vet) som berättar om sin karriär inom fotbollen och hur hon hanterade vardagen som ungdom. Kan man verkligen gå från en helt vanlig tjej till den bästa fotbollsspelaren...