Fotboll, kan det rädda ens liv?

Kap 3 Tonårsliv 13-14

Det gick tre år och jag blev tretton år och som sagt allt flöt på, skolan var det som vanligt, alla retade mig för hur jag såg ut eller vad jag gjorde, allt helt enkelt. Hockey kanske inte var min grej men jag spelade fortfarande när jag var tretton eftersom jag ville verkligen komma närmare min pappa men det funkade inte så bra. Det enda som var positivt i mitt liv var FOTBOLLEN! Där kunde jag vara mig själv o bara göra det jag var bäst på. Det glömde jag berätta, när vi började spela i det riktiga fotbollen så höll min åldersklass på att lägga ner eftersom det inte fanns något intresse så antingen fick man sluta eller gå ner en åldersklass, men eftersom jag hade en tvillingbror som spelade boll fick jag spela i deras lag och där kunde jag vara mig själv. Där var ingen som retade mig. När man fyllt tretton får man komma på ett sådant prov zonläger, där man kommer och träffas från hela Skåne i samma ålder och visar vad man går för och man kan till och med komma så långt att man kan spela i skånelaget eller till och med något ungdoms landslag. Det betydde väldigt mycket för mig och jag köttade verkligen för att komma så långt som möjligt. Tränarna på lägerna sa att jag var duktig och då får man en riktigt push och man får lite bättre självförtroende än vad man har när man går till skolan.
I skolan började jag tröttna på all mobbing och jag kom ihåg att i ungefär i ett halvår, så istället för att gå hem efter skolan drog jag till ett perfekt ställe att hoppa framför tåget och jag kom ihåg att jag satt där och tittade på tågen som körde förbi och tänkte ska jag hoppa eller inte?
Men det gjorde jag inte som tur var...
Fotbollen räddade mig ännu en gång. Tack säger jag!
Jag blev fjorton och skulle snart sluta sjuan. Några veckor innan jag skulle sluta sjuan började jag inte må så bra. Det var inte vara psykiskt utan också fysiskt och när det ungefär var två veckor kvar till skolavslutningen så bara föll jag ihop i skolan och fick åka med ambulans till sjukhuset och där visade det sig att det var......