Livet som Stockholmare (Oscar Molander/The Fooo fanfic)

Äntligen

🎁 Vildas Perspektiv 🎁

Äntligen. Efter 15 timmar, flera bad, långsamma promenader i korridorerna, epidural och hela kittet var det äntligen över. Jag hade aldrig i mitt kännt sådan smärta. Jag hade hellre blivit påkörd av en bil 100 ggr om än att gå igenom den smärtan jag haft de senaste 10 timmarna.

Strax efter att jag klämt dem ur mig hade en sköterska tagit hand om tvillingarna för att kolla att de mådde bra och att allt stod rätt till med dem.

- Hur känner du dig ?! mumlade Ogge. Han satt på sängkanten bredvid mig och drog sina fingrar genom mitt hår, med världens största leende.

- Ugh ..... jag vill bara sova, muttrade jag och lade mig till rätta i sängen.

Precis då öppnades dörren och en sköterska kom in med två bylten i famnen. Trots att hela kroppen värkte och gjorde ont satte jag mig upp i sängen igen.

Hon kom fram till oss och log. Sedan räckte hon ena byltet till Ogge.

- En frisk liten tjej, sa hon och jag kollade på Ogge när han oändligt försiktigt tog emot Lovelia.

- Och en frisk liten kille, log hon och placerade Romeo i min famn. Jag tittade ner på honom och blev alldeles varm i hela kroppen när jag såg hans runda kinder. Han hade rätt mycket hår för att vara nyfödd. Jag tittade upp och kollade på Ogge. Han satt och tittade ner på Lovelia med ett ennu större leende än för en stund sedan och redan då kunde jag berätta att han ALDRIG skulle låta någonting hända henne, ever. Jag kunde till och med berätta att när hon växer upp och hittar en kille skulle han inte låta henne gå ut med honom.

Sedan tittade jag ner på Romeo igen precis i tid för att se honom öppna ögonen. Jag såg rätt in i hans (konstigt nog) nötbruna ögon. Jag kunde inget annat än att le.

- Ogge, kolla, han har bruna ögon, viskade jag och lutade mitt huvud mot Ogges axel.

- Mmm, hon har blåa, mumlade han och jag kollade på Lovelia. Vi satt en stund i tystnad och bara kollade på dem.

- Min röv har somnat, jag känner ingenting, mumlade jag efter ett tag och Ogge skrattade till. Jag MÅSTE stiga upp nu. Försiktigt lade jag ner Romeo på sängen och klev upp.

- ÅÅÅHH !!! Gud vad skönt att ståå !!! utbrast jag och Ogge skrattade. Sedan lade han försiktigt ner Lovelia bredvid Romeo.

- Omg jag behöver ta en dusch, mumlade jag och gick till rummets badrum som var extremt litet. Jag tog en snabb dusch och virade en handduk runt kroppen och gick ut ur badrummet. Jag rotade runt i reseväskan ett tag och hittade ett par svarta leggings och ett vitt linne som jag drog på mig. När jag vände mig om mot sängen såg jag Ogge sitta på stolen med armarna placerade på sängkanten med hakan vilandes på armarna. Jag log och gick och ställde mig bred vid honom med en hand på hans rygg.

- Du vet, vi kommer få fullt upp med dem när de lär sig gå och prata, mumlade han och kollade på mig.

- Hur så ?! skrattade jag.

- Redan nu håller de på och slår varandra, skrattade han och placerade en arm om min midja och lutade sitt huvud mot min sida. Jag kunde inte sluta titta på Romeo och Lovelia, och de tittade tillbaka.

Sedan hördes en knack på dörren och när jag vände mig om stack mamma in sitt huvud med ett leende.

- Heeej, får man komma och hälsa på ?! viskade hon och jag nickade. Mamma kom in i rummet med Ogges mamma efter sig. Jag hade nog aldrig sett henne le så brett i hela sitt liv.