Livet som Stockholmare (Oscar Molander/The Fooo fanfic)

Kladd .... och mera kladd

💐Vildas Perspektiv💐

Gud vad skönt att vakna i en riktig säng. När jag slog upp ögonen kände jag först inte igen mig men sedan mindes jag att min lägenhet var klar. Med ett leende klev jag upp ur sängen och drog på mig en hoodie som nådde mig till knäna. Uppenbarligen Ogges. Hur den hamnat här vet jag inte eftersom jag flyttade in igår. Och han hade inte denna hoodie på sig igår. Jag gick ut ur sovrummet och suckade. I hallen stod flera lådor med kläder och kärl och annat som måste packas upp. Det var alldeles tyst i hela lägenheten vilket nästan skrämde mig så jag gick fram till en av lådorna dör jag visste att jag packat ner min iMac och diverse teknik grejer. Jag hittade mina högtalare och kopplade i min iPhone. Jag visste att jag inte kunde ha hur högt som helst eftersom jag endå bodde i höghus men lite kunde man ha på i alla fall. Jag tryckte på Shuffle Play och Oscar Zias Ballare Con Me började spela. Jag tog med mig en låda kläder till mitt klädrum (som en walk in closet) och började packa upp. Klänningar fick varsin galge att hänga på. Skjortor fick en egen hylla. Jeans fick sin plats. Kjolar här, shorts där. Skor på nedersta hyllan. Smycken framför spegeln i en låda bredvid mitt smink stuff. Den vita fluffiga mattan kändes skön mot mina bara fötter när jag gick av och ann i rummet. När alla kläder var där jag ville ha dem tog jag av mig hoodien och min pyjamas och böt det mot ett par grå, vit spräckliga tränings leggings och en blå Nike tränings tank top. Jag tog också på mig ett par fluffiga sockor och en svart kofta. Sedan gick jag ut i köket för att fortsätta packa upp alla kärl och vad jag hade samlat på mig genom åren. Plötsligt kände jag ett par armar runt min midja. Jag frös till mitt i en rörelse. Vem .... hade sluppit in ?! Jag hade väl låst dörren till natten ?! Eller ?!

- Morning Beautiful ?! viskade personen och jag slappnade av.

- Fyy faaan du skräms !!!! suckade jag och vände mig om så att jag såg Ogges ansikte.

- Förlåt. Tänkte du behövde lite hjälp ?! svarade han och log.

- Hur kom du in ?! undrade jag misstänkt och kollade på honom.

- Genom dörren ?! svarade han och såg ut som om jag var lite efter.

- Men .... började jag men han placerade sitt finger över mina läppar.

- Du gav mig din reservnyckel, påminde han och jag sprack upp i ett leende.

- Aaa jussttee, skrattade jag och facepalmade mig själv.

- Min lilla demens patient, log han och pussade mig på munnen.

- Jag har inte demens !!!! protesterade jag och blängde låtsas surt på honom.

- Kanske lite, skrattade han och pussade mig en gång till på munnen. 

- Jaa visst.... om du säger det så, log jag och tog mig ur hans omfamning. han hjälpte mig att packa upp resten av kärlen men det var inte så mycket hjälp eftersom han inte visste vart och i vilket skåp jag ville ha dem. när allt var upp packat och på rätt ställe hörde jag min mage kurra som aldrig förr. 

- Just ja, jag har inte ätit något idag, mumlade jag för mig själv och gick fram till kylskåpet för att checka läget. Nothing. 

- Får man väl svälta dåå, muttrade jag och gick ut i vardagsrummet där Ogge satt på golvet. 

- Har du inte fått din soffa än ?! undrade han och tittade upp från sin mobil. 

- Tydligen inte, skrattade jag och nickade mot den tomma platsen där jag tänkt mig att soffan skulle stå.  

- Vart är du påväg ?! frågade han sedan när han fick syn på plånboken i min hand. 

- Handla. Kylskåpet är tomt. Och då menar jag tomt. Plus att jag inte hunnit äta frukost ännu, svarade jag och drog på mig mina vita converse och tog mina bilnycklar.