Livet som Stockholmare (Oscar Molander/The Fooo fanfic)

It's time

⭐️ Vildas Perspektiv ⭐️ (vecka 40)

Jag vaknade ur min ack så efterlängtade sömn av ett mumlande. Ååh, när jag äntligen fått sömn efter att ha legat vaken i timmar p.g.a sparkar och ryggont. Långsamt, utan att öppna ögonen vände jag mig om så att jag låg på andra sidan. Mumlandet upphörde för enn stund men fortsatte sedan igen och jag kunde inte låta bli att koncentrera mig på ljudet. När jag lyssnade noggrannare hörde jag att det var en röst som pratade. Och inte vilken röst som helst utan Ogges. Why the hell låg han och pratade för sig själv ?! Men sedan hörde jag vad han sa och det fick mitt hjärta att svälla.

- .... ni måste låta mamma sova emellan, hon är trött hela tiden vet ni, hörde jag honom mumla och log för mig själv. Det lät så annorlunda att höra någon kalla mig mamma, men jag måste väl bara vänja mig vid det.

- .... börjar det inte bli lite trångt där inne snart ?! Ni får gärna komma ut när ni vill, det finns mycket mera utrymme här ute, fortsatte han och jag kunde inte annat än att hålla med. Dem fick gärna komma snart för jag var urtrött på att gå omkring som en uppblåst ballong. Visst var det härligt också att veta att vi snart skulle ha 2 små i huset men endå. Jag ändrade ställning igen så att jag låg på rygg denna gången och kollade ut genom fönstret. Solen sken utanför medan grenarna fortfarande var kala. Sedan fick jag syn på reseväskan som stod vid fotänden av sängen. Jusste, barnmorskan hade föreslagit att vi skulle "flytta in" på BB:t när jag gick in i vecka 40 eftersom de ville hålla koll på tvillingarna så att allt stod rätt till när vattnet gick så idag skulle vi "flytta" dit.

Jag vände på huvudet och fick se Ogge ligga och titta på mig med ett leende.

- Morning beautiful, mumlade han och placerade sin hand på min mage som för engångs skull var stilla. Tvillingarna hade äntligen somnat efter att varit uppe halva natten och haft disko.

- De sover, sa jag, gäspade och sträckte på mig.

Vi låg kvar en stund i tystnaden och bara drog oss innan Ogge bestämde sig för att ta en dusch medan jag gick ut i köket för att fixa frukost. Jag kände för något fräsch så jag drog fram lite frukter och började skära dem till en fruktsallad. När alla bitarna var i en skål började jag göra vispgrädde. Grädden blev klar precis som Ogge kom in i köket med en handduk runt nacken. Barfota och med svarta jeans och en vit t-shirt och håret blött och rufsigt.

- Mm, ser gott ut, sa han och gav mig en enarmad kram.

- Bon Apetit, log jag och tog en tallrik med frukt och en klick grädde. Vi käkade en stund i tystnad.

- Mamma ringde just när jag kom från duschen, sa han sedan plötsligt och fyllde på sin kaffe mugg.

- Jahaa, vad kul, vad ville hon da, undrade jag.

- Njaa, hon undrade mest vilken tid vi skulle "flytta" och önskade lycka till, berättade han och lade citationstecken runt flytta.

- Aahh, kanske jag borde ringa mamma, sa jag sedan och plockade upp min mobil men Ogge hindrade mig.

- Jag tror att det inte är nödvändigt eftersom mamma sa att de skulle komma förbi senare, och med de menade hon henne själv och din mamma, sa han och jag skrattade till.

- Ofc, men jag ska bara ta en snabb dusch så kan vi åka sedan, sa jag och ställde ner min tallrik i diskhon.

Jag duschade snabbt och när jag var klar orkade jag inte satsa på kläder så jag drog bara på mig en basic vit, långärmad t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor som jag var tvungen att rulla upp vid byxbenen efter som de var för långa. Håret hamnade i en fuktig messy bun, och jaa, jag vet, man ska egentligen inte sätta upp håret i en messy bun när det är blött eftersom hårbottnet möglar men just nu orkade jag inte ha mitt blöta långa hår i vägen överallt. I köket var allt undanplockat och diskat så allt var egentligen färdigt för att åka. Jag hittade Ogge i tvillingarnas sovrum där han stod och kollade runt sig.