Livet som Stockholmare (Oscar Molander/The Fooo fanfic)

Moving Out

🏡 Vildas Perspektiv 🏡

Fredag morgon. Sitta i soffan och kolla på Blixten McQueen med Romeo medan Lovelia låg i mitt knä och sov, det var väl rätt mysigt endå. Ogge hade åkt någonstans tidigt på morgonen och jag antog att det var någon dans träning så jag tänke inte ens ringa och höra efter ifall jag skulle råka störa. Frukost hade vi ätit för lämge sedan och jag satt och grämde mig öbver all disk i köket som bara väntade på att bli diskad, men som jag inte hade någon lust att diska. Det hade varit skönt med en diskmaskin men det hade vi aldrig skaffat heller. Nu när tvillingarna hade fyllt 1 och börjat gå och springa mycket hade det varit rätt skönt med en större lägenhet också, eller varför inte ett eget hus till och med. Då hade man sluppit släpa upp och ner på barnvagnen varje gång man skulle gå ut.
Ett smattrande mot vardagsrumsfönstret avbröt mina tankar och när jag kollade ut så hävde vattnet ner utanför. Försiktigt flyttade jag den sovande Lovelia från min famn för att gå och dra fast balkongdörren som vi hade haft på glänt för att släppa in det sista av oktober värmen. När jag engång var uppe och gick kunde jag lika gärna diska borta allt på samma gång.
Jag hade hunnit diska en fjärdedel förrän Lovelia vaknade och kom utspringandes i köket med sin gosehund släpandes efter sig. Strax därefter kom Romeo med sin Blixten McQueen bil och satte sig på köksgolvet bredvid Lovelia. Och ja, han älskar Blixten McQueen lika som Lovelia älskar allt från Frozen.
När jag stoppat undan sista glaset i torkskåpet hörde jag en nyckel stickas in i låset i ytterdörren och strax därefter öppnades dörren.
- Hallåå ?!? ropade Ogge samtidigt som han stängde dörren efter sig. Snabbt som vinden var Lovelia uppe på fötter och sprang ut i hallen.
- APPAA !!!! ropade hon och jag kollade förvånat på henne. Det var det första ordet hon någonsin har sagt och alla hörde väl att det betydde "pappa". Ogge måste ha blivit minst lika förvånad som jag för nör han uppenbarade sig i köksdörren med Lovelia i famnen kollade han storögt på mig och sedan på Lovelia.
- Jaa, jag hörde, log jag och Ogge skrattade till.
- Jag sa ju att hon alltid varit pappas flicka, skrattade jag och kittlade Lovelia på armen så att hon skrattande gömde ansiktet i Ogges nacke. Nu hade även Romeo rest sig och kommit fram och stod nu och kramade Ogges ben.
- Tjenare mannen, log Ogge och satte sig på huk. Jag beundrade min familj ett tag innan Romeo sprang iväg till vardagsrummet med Lovelia tätt efter sig. Jag suckade en aning och tittade efter dem med ett litet leende.
- Hur har din dag varit så långt ?! mumlade Ogge och drog in mig i en kram.
- Som vanligt antar jag, kolla lite Blixten McQueen, diska, just normal things, svarade jag och sträckte på mig lite och placerade en puss på hans mun. Ingen av oss han säga mer innan det hördes ett skrammel ifrån vardagsrummet. Jag kastade en hastig blick på Ogge och sedan gick vi båda ut i vardagsrummet.
Plåtskålen som vi hade haft frukter i och som brukade stå på soffbordet låg nu på golvet och de några äpplena låg utrullade på golvet. Jag suckade och gick för att plocka upp allt.
- Varför har vi inte bara en trädgård där vi kan släppa ut dem och bara springa, suckade jag och ställde fruktskålen i bokhyllan högt upp så att den inte hamnade i golvet en gång till.
- Kanske vi har en snart, fick jag till svar och när jag vände mig om stod han stod och log lynnigt tillbaka.
- Vad ?! Vad ler du åt ?! frågade jag och kände mig förvirrad. Just då plingade det till i Ogges mobil och han höll upp sitt finger i en "vänta-en-sekund" gest och kollade sin mobil.
- Japp, vi har en trädgård oooch ett hus, log han sedan och jag kände hur jag tappade hakan.
- V-va ?!? fick jag fram och Ogge nickade.
- Jag råkade liksom lägga bud på det idag och ja, nu är det vårt, berättade han och mer hann han inte säga förrän jag kastade mig runt hans hals.
- OMG är du seriös nu ?! utbrast jag och kollade på honom med stora ögon och fick bara ett skratt till svar.  Jag var såå överraskad och milt sagt överlycklig att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen.
- Ska du med och kolla på det kanske ?! frågade Ogge och skrattade till.
- Omg vilken fråga ?! Det är väl klart att jag ska, utbrast jag leende och nästan rusade ut i garderoben för att byta bort mina sjabbiga mjukisbyxor och överstora t-shirt. I stället drog jag på mig ett par vita jeans med hål på högra knät, ett vitt spets linne som slutade vid naveln och över den drog jag en grå, tunn stickad tröja som räckte mig ner till knäna. Från skohyllan plockade jag ner ett par vita timberlands liknande kängor som fick bli pricken över i:et.
När jag kom tillbaka ut ur garderoben hade Ogge redan klätt på tvillingarna deras ytterkläder.
Lovelia hade på sig sina svart, vit rutiga leggings tillsammans med ett par gula gummistövlar och en gul jacka medan Romeo hade på sig ett par jeans, en vit långärmad t-shirt och en marin blå väst tillsammans med ett par bruna små converse och en matchande marin blå mössa.
Det gick rätt så snabbt att få ner båda tvillingarna eftersom vi inte behövde med vagnen och strax hade vi spänt fast båda två i sina bilstolar och var påväg till vårat (!!!) nya hus.
- Vi måste bara åka och hämta nyckeln först, sa Ogge när han satt sig i bilen och backade ut från parkeringsrutan.
                                                                                                ***