Let me go

Kapitel 5

- du har alltså redan vaknat chica säger Luca medan han tar långsamma steg mot mig.

Jag pressar mig själv mot väggen, i hopp om att jag ska åka igenom den och komma ut på andra sidan.

- varför lyssnade du inte? Jag sa till dig att du skulle hålla käften om du ville leva, är du så redo att se döden i vitögat? Nu står han en meter ifrån mig och stirrar djupt i mina ögon.

- Jag ville bara hitta Alexandra.. viskar jag fram med en röst som knappt är hörbar.

Han börjar flina, jag kan känna hans varma andetag mot mitt ansikte.
- jag kan hitta din vän men, då vill jag först att du hjälper mig med några saker. Är det en deal chica?

- vad för saker? Svarar jag, jag försöker verkligen låta självsäker. Men det är svårt när en man som är längre och bredare än gud vet vad stirrar ned på dig. Och hans ögon, hjälp.

- Det får du veta imorgon, nu ska vi åka vidare. Han öppnar dörren och står bredvid den samtidigt han gör en chest att jag ska gå ut. Jag tar mig loss från väggen och försöker med bestämda men långsamma steg gå mot dörren. Mitt huvud gör så ont, jag klarar knappt av att hålla balansen, vafan var det för medel  idioterna höll mot min mun egentligen. Luca följer mig med blicken och går tätt inpå när vi börjar gå nedför trappan. Jag stödjer mig på trappräcket hela vägen och tvärstannar precis nedanför sista trappsteget när jag får syn på resten av männen som sitter i en sliten soffa. Alla blickar kommer på mig.

- ¿Quieres un castigo ahora o después por escupirme? (Översättning: vill du ha ett straff nu eller sen för att du spottade på mig?) Säger en av männen, jag förstår absolut noll vad han precis sa, men jag vill inte veta det heller. Det var han som höll fast mig i bilen. Hans ansikte har präntats in, den där tomma blicken, snaggat hår på sidorna och en samlad bulle uppe på huvudet, mustasch och skägg. Men framförallt minns jag det flinet som jag lär drömma mardrömmar om.

Jag börjar backa, jag vill inte vara här! Men när jag tar ett steg tillbaka känner jag att min rygg dunkar i en stor vältränad kropp. Glömde av den detaljen att Luca står bakom mig.

Luca böjer sig ned i höjd till mitt öra och viskar:

-om jag var du ska jag sköta mig för resten av dagen dockan.

Mannen som satt i soffan har nu ställt sig upp och börjat gå mot mig, jag pressar mig mot kroppen bakom mig i hopp om att han ska flytta sig, men nej. Han står still som en sten och jag lär inte kunna flytta den stenen. Nu står den äckliga mannen precis framför mig och tar sin hand runt min hals och drar  mig närmare honom. Den lilla trygga känslan av Lucas värme bakom mig försvinner. Han börjar tala spanska men allt jag kan höra är mitt eget hjärta som slår hårt och mina andetag som stryps. Mina händer tar tag i hans för att försöka lindra smärtan han skapar runt halsen. Jag börjar känna hur mina lungor strävar efter att få i sig syre!

-that's enough Rodrigo! Säger Luca bakom mig.

Rodrigo som han verkar heta släpper taget om min hals och ger mig en blick jag genast önskar att jag aldrig hade sett. Den mannen har mord i sina blickar.  Han backar undan och går iväg till resten av gruppen. Jag får en känsla att Luca är den som bestämmer med tanke på hur snabbt han löd honom. Luca slinker förbi mig fram till en bänk och får tag i ett rep. Han rycker tag i mina händer och knyter båda handlederna fast i varandra.

- Ifall du får för dig att sticka igen dockan. Flinar han samtidigt han drar åt repet. Jag grimaserar till smärtan han skapar och när han är klar har han ett leende på läpparna och lägger mitt hår bakom örat.

-perfekt nu kan du inte ge dig av säger Luca.

Jag ger honom en så sur och ilsken blick jag kan och det verkar som att han märker det. Han stiger närmare mig och tar tag i min haka för att rikta mitt ansikte mot honom.

- En sak Hannah, du kan springa, där är dörren. Han nickar med huvudet mot ytterdörren.

Jag höjer mina ögonbryn till förvåning av det han sa.

- men en sak ska du veta, springer du, kommer jag att jaga dig tills jag har dig igen. Så för att vi ska göra detta så smärtfritt och enkelt som möjligt, rekommenderar jag att du gör exakt som jag säger till dig. Förstått?

Nu står han väldigt nära mig. Jag nickar.

-Hannah, jag vill höra dig säga Ja, väser han fram.

- j ja jag förstår. stammar jag fram, jag är verkligen en riktigt mes, jag låter som någon som inte bär på åsikter. Men åsikter har jag, jag måste bara hålla tyst i nuläget för att inte åka på mer skit.

-perfekt dockan. Han bjuder på ytterligare flin och tar tag i min arm och leder mig till baksidan. Där står 3 Jeeps och väntar. Han trycker in mig i passageraresätet därbakom och sätter sig själv bakom ratten. 2 hoppar in i samma bil, en framme med Luca och en här bak med mig. Såklart är det Rodrigo.