Kapitel 6

42 0 0
                                    

(Detta avsnitt plus nästa kommer innehålla bilder för att visa hur miljön ser ut, vet att många kanske inte uppskattar när det är för mycket så ska hålla det lite som möjligt) :)

Efter att ha suttit tyst i en timmes bilfärd börjar jag bli rastlös, senaste timmen har vi glidit genom skogen och de i bilen har pratat spanska med varandra och spelat musik som jag aldrig hört förut, också spansk, såklart. Jag har hållit blicken ut i fönstret nästan hela tiden, jag vill inte titta på någon av dessa idioter. Men så fort jag tittar lite försiktigt runt i bilen möts jag först av Lucas isblåa ögon stirrandes i backspegeln och sedan av Rodrigo bredvid mig som verkar ha stenkoll på varje andetag jag tar. Mina handleder värker av repet Luca virade runt och jag börjar bli röd, undra om jag kommer kunna rymma på något sätt. Jag måste ta mig härifrån, mitt liv kan inte sluta med att jag är fast hos en maffia i Mexico. Jag måste försöka luska i vart vi är och vad de har tänkt ha mig till, jag behöver information.

- Vart är vi påväg? Frågar jag försiktigt samtidigt jag tittar fram och möter Lucas ögon i backspegeln.

-Vi ska till ett ställe svarar han kort och viker av med blicken och tittar fram på vägen.

-vadå för ställe? Får jag fram

- Det ligger ute i skogen svarar han igen och trummar till musiken på ratten. Hans händer har guldringar runt sig och vänster hand har tatueringar, siffror ser det ut som på tummen och långfingret.

- Ditt hem? Frågar jag, nu börjar jag känna mig som ett barn som ställer motfrågor hela tiden. Men Luca svarar alldeles för kort för att det ska ge mig något.

- Speak English, we want to know what she is talking about spottar Rodrigo ut dig med en brytning samtidigt jag möter hans blick. Jag glömmer bort att alla här inte kan svenska, undra varför Luca kan det. Inte direkt det vanligaste språket man talar i Mexico.

- Hannah, om du ska komma med fler frågor om vad vi ska göra, vart vi är påväg så kan du vara tyst tills vi är framme, du kommer få svar men inte nu. Luca sa det drygt som fan, han verkar vara på pissigt humör. Men det hade jag också vart om jag behövde umgås med äckliga Rodrigo.

Rodrigo höjer ögonbrynen som i en tyst fråga vafan vi pratade om och det verkar Luca förstå.

- She just asked where we are going sluddrar han tyst fram och fortsätter titta framåt. Han är verkligen på dåligt humör.

Jag väljer att vara tyst nu tror jag.

(1 timme senare)
Bilen rullar upp på en grusgång och stannar framför ett stort hus. Inte bara ett stort hus, ett enormt hus, ser ut att ha kostat multum.

Alla hoppar ur bilen och jag gör ett försök att knäppa loss bältet men det går sådär med fastbundna händer

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Alla hoppar ur bilen och jag gör ett försök att knäppa loss bältet men det går sådär med fastbundna händer. Luca tar sig till min dörr och öppnar den samt sträcker sin tatuerade, muskulösa arm över mig och knäpper upp mitt bälte.

Let me go Where stories live. Discover now