He learned how to love

Kapitel 1-Vardaglig rutin

Stellas P.O.V

Trottoaren framför mig känner jag igen så väl, denna gråa, kantiga, tråkiga trottoar som tar mig till honom. Jag kan vägen utantill, efter alla dessa gånger så kan jag blunda och ändå komma fram till honom. Jag känner ingen osäkerhet längre, efter att ha gjort detta så många gånger att jag tappat räkningen så är det en vardag. En fot före den andra, det är det enda jag tänker på. Även om jag vet innerst inne att detta är fel så kan jag inte komma på en bättre lösning. Jag vill inte förlora honom, så jag ger honom det han vill ha. Ett ligg, lite mys och sedan tar jag min promenad tillbaka hem, det är så det ser ut. Och som sagt så har det blivit en vardag, något som jag är van vid och kan sedan ett år tillbaka. Japp, sålänge har det pågått utan att det har blivit något mer. Ingen mer än jag och han känner till vad vi egentligen är, de andra tror att vi bara är otroligt bra vänner. Och efter så lång tid som detta har pågått är det nog bäst att det förblir en hemlighet.

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sådan här sits, där jag är hopplöst kär i en kille som inte är redo att ta hand om mig, inte redo att fånga mig när jag faller. För det är exakt så det är, han är inte redo att älska mig, han är inte redo för ett förhållande, inte modig nog att ta sig an en tjej som mig.

Men under alla förväntningar, alla blickar och allt som sägs är han den som kan älska, den som är redo att ha ett förhållande. För det finns en sida av honom som inte många vet om, en sida som är helt underbar, en sida som jag är så förälskad i. Om alla andra skulle få se denna sida, då skulle de förstå varför jag är så kär i honom, så hopplöst kär i just honom. Men de andra får aldrig se denna sida av honom, de ser honom som den dryga killen med märkeskläder och håret perfekt stylat, killen som aldrig har ett ordentlig förhållande, killen som håller på med varenda tjej han anser vara snygg, killen som är ett typiskt exempel av hur de flesta killar är och beter sig i denna värld. Allt på grund av osäkerheten som finns inom honom, som man upptäcker om man tittar noga. Alla kan inte se det, men om man är vid varandras sida så pass mycket som vi är så lär man sig att läsa av den andra personen, man ser personen från ett annat perspektiv. Man ser personens duster och toppar, man är med när den mår som sämst och när den mår som bäst. Man lär sig att se olika beteenden som den andra personen har. Och om man är i min sits, så faller man för minsta lilla detalj, både de bra och dåliga.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Det var fantastiskt!" Säger Tyler med glädje. Han lutar sig ner, mot mig som ligger i hans king size bed, och kysser mig passionerat. Fjärilarna i magen uppstår, hela min kropp blir extatisk och jag önskar att han skulle känna detsamma som mig. Men det gör han inte och kommer aldrig att göra, för Tyler Reed är inte någon som älskar. Han har aldrig haft ett förhållande med någon, det vill säga om man inte räknar alla hans "Friends with Benefits, och han kommer nog aldrig att ha det heller. Jag bryter mig loss från mina egna tankar för att avsluta kyssen. "Det var helt klart fantastiskt" säger jag tillbaka med ett leende, ett framtvingat leende. Inte för att det var dåligt på något sätt och vis, det var helt fantastiskt denna gång. Leendet är framtvingat då jag än en gång önskar att det kunde ha en annan mening med vad vi gör, att vi kunde vara mer än vänner med förmåner.

Efter en stund vila på hans nakna, vältränade bröst i en mysig tystnad bestämmer jag mig för att gå "Nee, nu är det dags för mig att gå hem, ta något att äta och sedan plugga" säger jag till en halvsovande Tyler. "Mm..." är vad jag får till svar. Jag tar bort Tylers arm från min midja, ger honom en kyss på kinden och lämnar sedan den trygga, sköna sängen för att klä på mig mina kläder som ligger utspridda över hela golvet. Jag tar de 20 trappsteg som behövs för att komma till nedervåningen, tar min jacka och mina skor, öppnar ytterdörren och lämnar huset.

Jag tänker väldigt sällan på vad jag gör med mitt liv, vilka beslut jag tar och vad allt innebär. Men när jag väl tänker på det så är det allt på en gång, som en flodvåg av känslor och tankar. Idag är en sådan dag, när jag tar min promenad hem tänker jag på varför jag gör så som jag gör, varför jag inte står emot Tyler och vad mina beslut har för innebörd nu i efterhand. Idag är det en sådan dag som jag inser att det jag och Tyler gör egentligen inte är fel, men att det skadar mig något ofantligt. Jag bryts sönder för varje gång och mitt hjärta kommer allt närmare bristningsgränsen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Tyler, men är det verkligen hälsosamt att göra det vi gör mot varandra?

Mina tankar försvinner direkt när jag står framför ytterdörren till mitt hus och vrider på dörrhandtaget. Mamma sitter i köket när jag kommer in innanför dörren, som vanligt fullt upp med sitt arbete. Pappa är inte hemma, troligen kommer han hem sent ikväll igen, inget ovanligt. Min storebror Keith har precis börjat på college i Florida vilket innebär att han inte bor hemma längre. Jag tar av mig mina skor och hänger upp jackan, går uppför trappan till vänster och tar höger när jag kommer upp. Går allra längs ned i hallen och öppnar min dörr till mitt rum som är till höger om mig.

Jag sätter mig med engelska läxan vid mitt skrivbord och gör klart den. När jag väl blivit klar med uppgiften har klockan hunnit bli så pass mycket att jag byter om till mitt linne och mina shorts som jag sover i, tar bort sminket framför badrumspegeln och kryper ner i sängen. Efter en stund omfamnar sömnen mig.

AN: Första kapitlet av denna story, är inte den bästa på att skriva men hoppas att den inte är allt för dålig. Vill bara påminna er om att i denna berättelse har jag bestämt kändisar till varje person, men allt som händer och sägs i denna story är inte hur kändisarna beter sig i verkliga livet. Hoppas ni förstår och respekterar det! :)