He learned how to love

Kapitel 4-Städskrubb och blandade känslor

Stellas P.O.V-361 dagar tidigare

Tyler ställer sig upp från verandan medan jag står fast frysen på marken, tankar studsar fram och tillbaka om varför han faktiskt är här utanför min ytterdörr. Tyler tar tre stora kliv med sina enormt låga ben, något som jag inte är så glad över i detta läge, och ställer sig bakom mig. Jag kan känna hans andetag i min nacke, ännu en sak som jag inte är bekväm med. I detta läge är jag tacksam över att mina föräldrar är upptagna med jobb, skulle verkligen inte vilja att de fick se detta. Tyler tar sig närmare min fast frusna kropp, drar bort mitt hår från min vänstra axel så att han får tillgång till mitt vänstra öra och viskar sexuellt i det.

"Du var riktigt snygg idag, riktigt snygg i dina tighta jeans och din vita crop-top. Jag skulle kunna ta dig här och nu, men du verkar inte på humör baby."

Efter det vänder han sig om och går sin väg. Jag står kvar, försöker bearbeta vad som precis har hänt men kan inte tänka klart. Min kropp lämnar sitt chock tillstånd efter ett par minuter vilket ger mig möjligheten att låsa upp huset. Jag slänger av mig skorna och jackan, tar något att äta och går upp till mitt rum. Allt som hände med Tyler idag gjorde mig så pass utmattad att så fort jag lade mig på min säng somnade jag utan att ens hunnit äta upp smörgåsen och drickyoghurten som jag tog ifrån köket.

~~~~~~~~~~~~

Tre dagar har gått sedan Tyler satt utanför mitt hus och väntade på mig, vilket innebär att det idag är fredag, sista dagen i skolan för denna vecka. Tyler dök inte upp utanför mitt hus i onsdags eller igår vilket jag var orolig över att han skulle göra, så att säga att jag blev lättad är det minsta man kan göra. Men han har varit på mig i skolan dessa senaste dagar och idag är det nog ingen skillnad. Jag märker hur han stirrar på mig, hur han vänder bort blicken när jag kollar tillbaka på honom och hur han alltid verka vara inom 5 meter radie. Så fort jag vänder mig om är han där i mitt synhåll och stirrar. Han kommer med kommentarer allt oftare och försöker få mig att bli intresserad, något som har gått sådär för honom.

Jag går in genom skolans dörrar på västra sidan tillsammans med ett par andra elever, mestadels yngre som har sina få lektioner på denna sida där alla äldre har sina. Mina första två lektioner är utan både Vanessa och Katie, något som är mindre kul på en fredag. Men vi har lunch samtidigt och den sista lektionen tillsammans så det gör inget med lite tid ifrån varandra. Jag går in i klassrummet och tar min vanliga plats på näst sista raden. Elever strömmar in en efter en och när klockan slår nio kommer läraren in genom dörren, skriver ner uppgiften på tavlan och säger till oss att börja. De flesta elever sätter igång, jag en av dem, medan andra börjar prata om allmänna saker såsom helgen eller skvaller som går runt på skolan. Läraren är fullt uppe i sin kaffekopp och tydligen något mycket intressant på sin laptop för att inte kunna säga till eleverna, något som frustrerar mig en hel del. Men jag försöker stänga ute alla röster och göra mitt jobb, få klart uppgiften och kanske kan få lämna lektionen tidigare.

Efter 45 minuter av skrivande är jag klar med min uppsats och lämnar in den till läraren som ger mig tillåtelse att lämna klassrummet när det fortfarande är 20 minuter kvar av lektionen. Jag tar sikte på musiksalen och håller tummarna att den är ledig, vilket den är när jag kommer fram några minuter efter att jag lämnat historialektionen. Jag har inte haft någon tid över att öva på min sång, så att få en kvart extra är något jag är enormt glad över. Efter en kvarts övande börjar min nästa lektion vilket är musik, så jag stannar kvar i musiksalen och väntar på alla andra som valt musik. Denna lektion är nog den bästa på hela veckan, jag älskar verkligen att få tid till att sjunga, dessutom så hjälper det mig med alla mina känslor som jag måste få ut på något sätt.

~~~~~~~~~~~~

Musiklektionen gick i ett och i nästa sekund så var det lunch som jag skyndade mig till för att få träffa Vanessa och Katie. Medan jag svänger runt hörnet som ska ta mig till matsalen tar en arm tag runt min midja, en hand sätts för min mun för att hindra mitt skrik medan personen drar in mig och håller mig fast tryckt i ett mörkt rum. Ganska fort inser jag att det är en utav alla städskrubbar på skolan som jag har blivit indragen i. Det trånga utrymmet och att jag inte vem som har mig instängd gör mig panikslagen, jag känner hur min puls stiger samtidigt som mitt hjärta ökar i slag och rytm. Svetten som bildas i min panna och mina ojämna andetag är ännu ett tecken på panik. Jag kan inte avgöra hur länge jag har stått intryckt med den okända personen pressande emot mig men det känns som en evighet tills personen gör sig till känna, något som får min puls att stiga ännu högre om det är möjligt.

"Stella, du behöver inte känna dig osäker runt omkring mig. Jag har inte tänkt att skada dig" Tyler uttalar varje ord varsamt, något som jag inte känner mig bekväm med.

"Varför, varför håller du mig intryckt i en utav alla dessa jävla städskrubbar Tyler?" Jag vet inte vart mitt mod kom ifrån, men min röst ger inte vika någon gång under den tid det tar för mig att framföra min mening.

Tyler lutar sig framåt, mot mitt högra öra och viskar,

"Jag vet att du vill ha mig Stell, bara att erkänna det så att vi slipper detta trams babe."

"J-ja..."

Jag kan av någon anledning inte forma ett ord utan att stamma, rösten är som bortblåst och modet som jag hade för ett par minuter sedan är borta. Andra gången denna vecka som Tyler har denna effekt på mig. Vid detta laget har mina ögon vants sig vid ljuset och jag ser hur Tyler flinar av lycka, något som gör mig mer förbannad än vad jag redan är. Tyler tar ett par steg bak och ger mig utrymme till att andas, han studerar mig noga och efter ett tag öppnar han munnen för att säga något som får mig att bli mer förvirrad.

"Kom hem till mig imorgon närmare två tiden, bara för att umgås och lära känna varandra bättre."

Efter att han fått sagt det han velat säga vänder han på klacken, öppnar dörren till städskrubben och går ut. Jag står kvar utan att ha gett honom ett svar, än en gång fastfrusen på min plats. Jag visste exakt vad jag ville säga till honom, att jag aldrig skulle sätta min fot i hans hus. Men mina känslor är blandade och av någon anledning kändes det fel att säga det till honom. Jag skakar på huvudet och lämnar skrubben för att gå till matsalen där troligen mina oroliga vänner letar efter mig.

~~~~~~~~~~~~

Under hela lunchen försökte mina vänner få mig att berätta vad som hade hänt men jag vägrade. Jag visste inte själv vad jag kände angående Tylers order och innan jag listat ut det så bestämde jag mig för att inte säga något. När vi väl började vår sista lektion efter lunchen gav de upp och vi fokuserade på annat. När jag kom hem var huset tomt som vanligt, en lapp satt fastejpad på kylen som meddelade mig att det fanns rester att värma. Då jag inte kände något större behov av mat så gick jag istället upp till mitt rum och satte på en film på datorn som låg i min säng.  Det sista jag minns var att jag hörde ytterdörren stängas och låsas, sedan somnade med tankar angående morgondagen.

A.N: Var ett tag sedan jag uppdaterade men som jag sagt(skrivit) tidigare så kommer jag inte uppdatera en dag i veckan eller ha något speciellt schema. Hoppas ni gillar detta kapitel, om ni gör det så skulle det vara jättegulligt av er om ni kommentera eller röstade, Love u <3