Boom Bay

Kapitel 2

Michael gick upp till sitt rum för att fundera lite. Han satte sig vid sitt skrivbord för att söka upp hur mycket ett nytt möbel-pack kostade nu för tiden. Då märkte han att han inte hade något wi-fi.
"Just det ja!", tänkte han. "De har ju tömt hela huset. Då tog de nog mitt jävla modem med."
Det enda som fans kvar av möbler var allt som fanns i hans sovrum. De tyckte nog att det var för farligt att tömma det när han låg och sov där. Han förbannade sig för att ha orkat släpa sig upp för trappan och bort till sängen när han kunde ha somnat i soffan. Då hade iallafall vardagsrummet varit som det skulle.
Michael gick upp till sitt rum igen och glodde in i spegeln. Tillbaka glodde ett par bruna ögon i ett skrynkligt ansikte med grått hår. Han rätade till sin gråa kavaj och gick ner igen. Han behövde hitta ett ställe med wi-fi så att han kunde kolla hur mycket pengar han behövde. Grannarna var bortresta på semester till nåt varmare land. De ville väl inte vara kvar här i höstkylan.

Michael gick ner för vägen mot stans enda ställe med wi-fi förutom de rika husen, Café Vifi. Det var ofta proppfullt av mäniskor som ville kunna surfa på internet eller nåt sånt. Det var också inklämt bland en massa arbetsplatser som ville försöka komma åt internet genom väggarna till cafét. Bakom, till höger, till vänster och ovanpå fans det en massa kontor från företag som desperat ville åt internet. De hade till och med börjat bygga kontor under caféts källare.

Michael gick in och satte sig på elementet, eftersom att alla andra sittplatser var upptagna av bybor som satt och glodde på skärmarna till sina mobiler, surfplattor eller datorer. En av byborna satt och kollade på en av Michaels filmer, Transformers: Mörkrets Måne eller nåt sånt. Han hade själv glömt vad skiten hette, men han var riktikt nöjd med den.

Han drog fram sin mobil ur fickan och gick in på blocket.se för att kolla efter möbler. Han hittade en uteliggare som försökte sälja rostiga tunnor, Obama som ville sälja en biobiljett som gått ut för tre år sen och till sist, en Ingvar Kamprad som sålde en jävla massa möbler för ett skitbilligt pris. Han hade tydligen ett helt varuhus fyllt av bord och stolar. Han kollade upp priset för vad han behövde och det blev sammanlagt en milion kronor och 99 öre.
Hur han skulle fåntag på pengarna viste han redan, så nu var det bara att skriva story, hitta ett filmteam, skaffa material och... Men vänta lite.
En tanke for igenom Michaels huvud:
"Hur fan ska jag få pengar till allt det där?"
Skriva story var gratis, men filmteam och material kostade. Han hade redan ett problem, vilket var pengar. Han skulle just gå ut därifrån när fikets TV slog om till nyheterna.
"Just nu sänder vi live från Saudiarabiens nya fina bank mitt i huvudstaden Riyadh, där presidenten just nu undersöker banken och pratar med arkitekten. Snart kommer banken att fyllas med pengar och vakter kommer att stationeras ut dagen efter..."

Mer behövde Michael inte höra. Han trodde att han just kommit på ett bra sätt att skaffa pengar...