Camping med killarna❤️

Kapitel 1 Träffen

Jag och Lollo satt i husvagnen sent på en fredagkväll och spelade kortspel. Husvagnen stod väldigt nära havet,så vi hade världens finaste utsikt med solnedgången som vi satt och njöt av medans vi spelade kort. Mina föräldrar hade åkt iväg till sitt jobb eftersom de fick ett samtal om ett viktigt möte så jag och Lollo hade bästa tillfället till att ha ensamtiden och tjejsnacket man alltid väntade på att ha. Okejdå, vi hade en "barnvakt" men det var lollos mormor och hon bodde ju typ på andra sidan campingen sååå. Den här veckan skulle bli så grymt rolig, en vecka utan föräldrar med sin bästa vän, finns det nåt bättre? Vi passade på att slänga in ett paket med popcorn och satte på några minuter. Efter ett tag kände vi hur de börja lukta bränt i husvagnen så vi öppnade mikron och då kom ett stort moln av rök. Det luktade i hela husvagnen så vi öppnade fönstren, satte på oss skor och satte på kopplet till Lexi, för att snabbt springa ut och slippa känna lukten av brända popcorn. Det var väldigt mörkt ute så vi såg knappt nåt, dessutom så regnade det. Men vi hade rätt kul där ute ändå. Lollo drev lite med mig och puttade till mig. Då krockade jag in i någon och gav lollo världens blick. Det var sååå pinsamt, jag vågade inte ens kolla upp på personen men lollo såg mest förvånad ut när hon kolla på personen men samtidigt glad. Jag kollade sakta upp och där stod Anton och Andreas.
- förlåt, såg dig inte men ehh.. gick de bra? sa anton och la sin hand på min axel. Andreas skratta till lite och knuffa till Anton lite och när Anton vände blicken mot honom så rynkade han med ögonbrynen😏. Anton frågade om mitt nummer så jag tog upp min mobil och gav han det.
-vad heter du förresten? säger anton och kollar mig rakt in i ögonen.
-Stephanieeh svarar ja och sparkar lite på marken blygt.
Andreas tog tag i Lollos axel precis innan vi gick...
- men dura?
-Va? säger lollo förvånat.
- ja, vad heter du, åh vad är ditt nummer? säger Andreas och rodnar till lite. Lollo ler och ger sitt nummer till han.
-Vi kanske ringer er imorron då så kanske vi kan träffas säger Anton med sitt fina leende.
-Absolut säger jag och lollo lite små kaxigt men så fort vi kommit in börjar vi fnissa mycket och då startar tjejsnacket. Anton var den enda jag tänkte på under hela den kvällen och också den första jag tänkte på när jag vakna.