Camping med killarna❤️

Kapitel 4

(Stephanies perspektiv)
Jag vaknade och kände Antons andetag över mig, Han sov fortfarande och kramade om mig. Jag kollade upp på honom och log smått. Sedan upptäcker jag att lollo vaknat och sitter och små skrattar när hon ser blicken jag ger Anton. Jag sparkar försiktigt till henne för att inte väcka killarna och fortsätter le mot honom. Men då märker jag hur Antons ögonlock öppnas sakta.. jag blundar på direkten och låtsas som att jag precis vaknat och fake gäspar lite lätt. Anton viskar "go morron" ler och ger mig en puss på pannan.
(Andreas perspektiv)
Jag vaknar när jag hör viskningarna runt mig och när ja vaknar upptäcker jag hur jag kramar om lollo, som tur verkar hon bara gilla de men jaja. Jag flyttade mina armar sakta ifrån men låg fortfarande nära henne.
||Efter frukosten||
(Stephanies perspektiv)
Andreas och Anton drog iväg för att duscha så då passade jag och Lollo på för att fixa oss. Jag sätter på mig ett par högmidjade slitna shorts, en ljusrosa oddmolly tröja, låga vita nike air force och lockar hårets toppar. Mascaran sitter på fransarna redan och jag har precis fixat vingen till min eyeliner.
Lollo har precis plattat sitt hår, hon har på sig ett par svarta shorts med svarta höga converse till, dessutom en ljusblå hollister tröja. Jag sprutar till några sprut med parfym och vi drar ut för att träffa killarna.
(Lollos perspektiv)
Vi gick till en park nära hennes husvagn och satte oss på två gungor och bara satt och snacka. Fötterna var inne i sanden och jag sparkade lätt med dem i sanden medan jag gungade. Det är väldigt varmt ute idag och vädret kan inte bli bättre🌞. Alla barn springer runt och leker och man känner den svala vinden som blåser mot en varje gång man gungar fram å tillbaka. Vi ser killarna en bit ifrån och de ser oss och vinkar lätt. Anton håller i en fotboll och går mot oss medan han kollar runt sig i parken med sitt stora leende. För varje steg han tar ser jag Stephanies leende som växer mer och mer. Men bara några meter ifrån oss tvär stannar han så att Andreas råkar gå in i honom och så ser jag Anton peka på en tjej på andra sidan parken. Stephanies leende sjunker på direkten när hon vänder blicken mot att Anton pekar på en tjej. Istället för att gå fram till oss tar Anton tag i Andreas handled och drar med honom. Jag ser hur Stephanie följer honom med blicken. Anton springer fram och kramar tjejen, han ser så glad ut och har armen över hennes axel medans han pratar med Andreas. När jag vänder blicken mot gungan bredvid där Stephanie satt är hon borta.. hon måste ha sprungit iväg.
Innan jag letar efter henne går jag fram till killarna och när tjejen vänder sig om ser jag att det är min bästa vän Johanna! Jag kramar om henne och hinner inte prata alls mycket eller ställa frågor. Jag säger bara att jag måste dra för att Stephanie försvunnit. Men jag tror inte Anton hör det för att han ler fortfarande och kollar på Johanna. Däremot tror jag Andreas hörde det för han ser genast lite orolig ut men Anton har alldeles för mycket att berätta för honom. Jag springer till hennes husvagn och knackar, ingen öppnar..
Sedan går jag till fönstret men hon är inte där inne.. Jag letar över hela campingen och kommer sedan på vart jag ännu inte letat..
Jag går ner till sjön och ser någon som sitter längst ut i bryggan och tittar ut i vattnet. När jag kommit närmare ser jag att det är Stephanie. Jag sätter mig försiktigt bredvid henne.
-Har försökt att ringa dig några gånger Steph..
Hon kollar inte upp på mig hon stirrar ner i vattnet och ser ledsen ut.
-Varför sprang du bara ifrån? Säger jag och försöker skapa ögonkontakt men blir lika ignorerad.
-Steph, Alltså, duvet att Anton kramade Johanna? Säger jag, hon vänder snabbt blicken och hennes ögon blir större och större.
-Johanna våran bästis?! 😶 Säger hon förvånat.
- Mhh 😁 svarar jag och kollar bort.
-Vad gör hon här? Känner Anton henne ? Varför gick han fram till henne bara sådär?
Jag hinner inte svara på frågan för jag känner hur min mobil vibrerar till och det är ett meddelande från Andreas.
Palmen🌴❤️: Var har ni tagit vägen? har du hittat henne? "
Jag märker hur Stephanie sneglar ner på min mobil😶
-Vem är det? Säger hon snabbt.
-Andreas, svarar jag och börjar skriva tillbaka.
Jag : Alltså jag måste prata lite själv med henne.. ❤️Vi ses kanske senare"
Jag lägger ifrån mobilen och kollar upp på henne.
Vi kan inte sitta här hela dagen, Kom nu 😌, säger jag och ler svagt medan jag drar med henne iväg.
(Antons perspektiv)
Vänta va? Var är Stephanie? Och lollo var väl här nyss? Jag vänder blicken och flyttar mig en bit ifrån för att se om jag ser dem.. Vid kiosken ser jag den gå förbi och Stephanie är vackrare än vanligt, jag ler när jag kollar på henne och känner att jag rodnar till lite. Men märker sedan att hon inte verkar så glad.. Jag kollar bak på Andreas och Johanna som står och pratar med varandra och tänker precis dra med dem för att fråga dem vad som hänt men när jag vänder blicken mot kiosken igen ser jag dem inte längre. Jag drar snabbt fram min mobil och försöker ringa Stephanie men hon lägger på😦. Om det är så hon vill ha det så 😶😥.
(Stephanies perspektiv)
Jag såg Anton med henne igen, han gillar säkert henne, han glömde mig när han såg henne, han dissa mig för att gå till henne. Jag orkar inte mer. Sist jag såg han var det när Lollo och jag gick förbi kiosken, han kollade och log mot mig, efter det kollade jag bara ner på marken och fortsatte gå. Varför ler han mot mig? Ser han inte att jag är sur? 😔
Jag och lollo drog till min husvagn och satte oss i förtältet. Mormor hade precis lagat ris med nån kycklingsås och ställt fram det på bordet med en lapp över :
" Hur mår ni flickor? Kom gärna över till mig så jag får höra hur ni har det, jag har lagat lite mat till er, hoppas ni kommer över snart, kram mormor"
Jag värmer upp maten i mikron och strax efter sitter vi och äter. Musiken kommer ut från högtalarna och jag försöker att inte tänka mer på Anton, men de e svårt.
(Lollos perspektiv)
Efter maten går jag och Steph ut och när vi går förbi parken undviker Stephanie att kolla upp. Men när jag kollar upp ser jag att Andreas räcker fram blommor till Johanna och ler. Man hör en svag mjuk röst från honom säga: kan inte jag få kalla dig min? jag har starka känslor för dig och vill att de ska bli du och jag😌💗" Man märker att Steph hör det oxå för hon lyfter blicken snabbt upp och kollar dit. Anton är inte kvar där.
-Vad håller han på med? Han kan ju inte börja haffa johanna nu?! Säger Steph och ser riktigt sur ut.
Andreas fortsätter att le och nu håller Johanna i blommorna och kramar honom länge. Jag börjar gå snabbare och snabbare och kollar bort. Stephanie tar tag i min axel men jag lyckas dra ifrån och springa iväg.
(Stephanies perspektiv)
Jag ser henne inte längre, hon sprang igenom en folkmassa och nu hade jag tappat bort henne. Jag känner hur någon tar tag mjukt i min hand. När jag vänder huvudet står Anton där.