Varför mig?

Part 7

Jag var den som bröt tystnaden när jag bestämde mig för att fråga honom om kläder.

"Ehm...har du några kläder jag kan få låna?"

"Ehm...jag...du...kläder...ehm...va?"

Jag bara tittade på honom, för jag förstod ingenting. Han rodnade och harklade sig snabbt.

"Eh, juste, vänta lite."

Det var en ganska pinsam tystnad när han tog fram kläderna. Jag tackade honom och gick in på toaletten för att byta om. När jag hade kollat femton gånger att dörren verkligen var låst så vek jag upp kläderna. Det var en vit t-shirt, en likadan som den han hade på sig och ett par gråa shorts. Shortsen var alldeles för stora så jag fick dra åt snörena riktigt hårt. Men jag fick ta på mig mina gamla underkläder, inte det bästa men...Jag är kidnappad, varför tänker jag på vad jag har på mig? Jag övertänker allt för mycket. När jag var klar så kollade jag mig i spegeln, jag vet inte varför men jag ville se bra ut för Caden. Vad är det för fel på mig? Herregud.

Jag gick ut från toaletten och när jag hade kommit ut så hade han redan bytt om, han hade tagit på sig samma saker som det jag hade på mig, men istället för shorts hade han mjukisbyxor.

Han började gå mot dörren, men innan han hann gå ut sprang jag fram till honom och tog tag i hans arm. Han vände sig snabbt om och kollade på mig. Jag kände pirret sprida sig från handen upp i hela armen. Jag undrade om han också kände det! Jag tog snabbt bort handen och sa:

"Innan vi går tillbaks så vill jag veta varför ni har kidnappat mig!"

Han suckade och såg plötsligt väldigt trött ut.

"Jag antog att du skulle vilja veta snart, men vi går tillbaka först".

Jag borde ha blivit misstänksam eller nåt men jag bara följde efter honom. Jag börjar bli riktigt orolig nu.

Jag nickade men sa ingenting, han började gå så jag följde efter.

Vi gick samma väg som jag hade kommit från innan, men när vi var vid dörren så hände det oväntade. Det som inte fick hända. HAN stod där. Inte Caden men någon som såg ganska lika ut. Jag kände paniken igen, och innan jag hann tänka så kände jag ögonen rulla bak i huvudet. Men innan jag landade på golvet så fångade nån mig. Igen.