Varför mig?

Part 3

Efter en stund så bröt han ögonkontakten och kollade ner på sina händer. Jag följde hans blick och såg vad han kollade på. En bricka med mat. Wow, jag visste inte att kidnappare gav sina fångar mat. Jaja, jag ska inte klaga. Han räckte fram brickan mot mig, men eftersom mina händer var fastbundna kunde jag inte ta emot den.

"Ska du ha maten eller?" frågade han.

Jag försökte prata men eftersom jag inte hade pratat på länge eller druckit något så var jag väldigt hes. Jag harklade mig och svarade.

"Mina händer är fastbundna" sa jag.

Han blev rosa om kinderna och tittade snabbt ner på golvet. Han ställde ner brickan och började knyta upp knutarna. Han råkade snudda min hand och jag kände hur jag blev varm och hela min arm pirrade. Men det var inte obehagligt, jag bara skakade av mig det. När han var klar tog han upp brickan och gav den till mig.

"Tack" sa jag.

"V...varsågod"

Jag kollade närmare på brickan för att se vad jag hade fått. Till min förvåning var det hamburgare och strips med en dricka, från Mc Donalds. Jag kollade bara på maten ett tag tills jag insåg att jag nog borde äta det så att han inte tog tillbaka det.

Eftersom jag inte hade ätit på länge så var jag jättehungrig. Jag åt glupskt i mig allt och började sen dricka. Det var cola, den var snabbt slut men jag ville ha upp varenda lite droppe eftersom jag inte visste när jag skulle få äta eller dricka nästa gång.

Men jag tror jag drack för snabbt för jag kände hur pinknödig jag blev. "Kan jag få gå på toaletten? Snälla?" Samtidigt så gav jag honom den sötaste minen som jag kunde, jag måste ju försöka!

Jag kollade försiktigt på honom och det såg ut som om han var borta i sina tankar. Tillslut svarade han. "Du får följa med om du är tyst"

Jag trodde inte att jag skulle få gå nånstans, så jag blev förvånad. Jag kollade förvånat på honom och sa tack. Han var ju faktiskt snäll för att vara en kidnappare. Trodde jag...

"Ska du komma eller?" sa han irriterat. Jag fnissade, han kollade på mig som att jag var dum i huvudet. "Jag sitter fortfarande fast i fötterna"

"J...just det" svarade han.

Sen kom han fram till mig och började knyta upp mina fötter. Jag kände hur mitt ansikte började hetta upp och jag blev nervös när han stod så nära. Efter några sekunder bestämde mig för att bryta den pinsamma tystnaden. "Vad heter du?" Han kollade upp på mig, han väntade några sekunder innan han svarade, han såg nervös ut. "Caden" Sen kollade han på mig ett tag, som för att kolla mitt ansiktsuttryck. Jag log lite, det passade verkligen till både hans utseende och personlighet, även om jag inte visste mycket om honom.