Varför mig?

Part 2

Allt var svart. Mitt huvud bultade och jag kunde inte röra mig. Jag öppnade långsamt ögonen men stängde dom snabbt igen. Det var alldeles för ljust, jag öppnade mina ögon lite i taget så att dom kunde vänja sig. När jag äntligen kunde se så kollade jag efter honom, men han var inte där.

Jag försökte kolla bakåt också ifall han skulle stå bakom, jag vred och vände på huvudet. Medans jag kollade efter efter honom eller nåt annat som jag kunde ha nytta av, så hörde jag fotstegen igen. Jag kollade framåt så snabbt så att jag sträckte nacken. Men medans jag satt där och tyckte synd om mig själv så hade han redan kommit fram till mig. Jag kollade långsamt upp tills jag såg honom.

Han stod där, ett par meter framför mig. Men han gjorde inget. Först luktade han i luften och sen viskade han något, men jag hörde inte vad det var eftersom jag hade fullt upp med att studera honom. Hans bruna ruffsiga hår, det såg ut som att han nyss hade vaknat och nte gjort något åt det. Men av nån anledning såg det ändå bra ut. Hans havsblå ögon som man kunde tappa bort sig i. Han såg också ganska ledsen ut, men jag ignorerade det. Hans skarpa käkben med skäggstubb. Sen var det hans läppar...rosa och...nej, vad tänker jag. Jag skakade på huvudet och fortsatte kolla.

Han hade på sig en vit tajt t-shirt som framhävde hans muskler. Den vänstra armen var full med tatueringar, han passade verkligen i det. Sen hade han på sig ett par svarta jeans som hängde lågt på höfterna och svarta converse. I hans högra hand hade han en svart läderjacka som band ihop den hela badboy-looken. Sen kollade jag tillbaks på hans ögon och han tittade tillbaks, så tittade vi bara i varandras ögon.