Varför mig?

Part 7 Cadens P.O.V

Vi stog där och kollade på varandra när Ashley bröt tystnaden. Hon frågade om jag hade några kläder som hon kunde få låna. Men det ända jag kunde tänka på var att vi stog i bara handdukar. Sen var den där irriterande rösten tvungen att avbryta mitt stirrande.

"Du kan inte bara stå här och stirra på henne utan att säga nåt, hon kommer att tycka att du är jättekonstig. Jag fattar att du är glad att vi äntligen har hittat henne, men kom igen!"

Ibland önskar jag att jag inte var varulv, allt hade varit så mycket enklare. Varför var han tvungen att kidnappa Ashley av alla människor? Jag måste verkligen prata med...

"CADEN, säg något då!" sa den irriterande rösten. Så jag sa nåt...

"Ehm...jag...du...kläder...ehm...va?"

Hon bara kollade på mig, och så var den där jobbiga rösten tvungen att lägga sig i igen.

"Smidigt Caden, smidigt!" Jag rodnade och sa:

"Eh, juste, vänta lite" Jag var så nära att slå mig själv i ansiktet. Kunde jag inte säga nåt bättre?

Det blev en pinsam tystnad när jag tog fram kläderna. Jag kände hennes blick i nacken så jag skyndade mig. Hon tackade mig för kläderna och gick in på toaletten för att byta om. Jag skyndade mig att byta om samtidigt. Ett par gråa mjukisbyxor och en vit t-shirt. Jag undrar hur hon skulle se ut i mina kläder.

När hon kom ut så trodde jag att jag skulle svimma. Jag menar, visst är hon min Mate, men wow...

Det var svårt att titta bort, men jag var tvungen. Vi måste skynda oss så att inte han kommer.

Jag kommer hamna i så mycket trubbel för det här, men hon är min Mate. En Mate för en varulv är det bästa som finns, det är dom vi lever för, det är våra själsfränder. Man får bara 1 i hela sitt liv...och varulvar lever länge. Det är vanligast att träffa dom när man har förvandlats första gången när man är 18, och om man förlorar dom så blir man galen. När man har träffat sin Mate är det ens livsuppgift att hålla dom säkra och älska dom. Att ha en Mate var den bästa känslan någonsin.

Jag började gå mot dörren, men innan jag hann gå ut så kände jag en varm hand på min arm. Jag kände värmen sprida sig i hela kroppen. Jag vände mig snabbt om och kollade på Ashley.

Hon var den vackraste personen jag har sett i hela mitt liv. Jag är glad att hon tog bort handen för annars vet jag inte vad jag, eller rättare sagt min varulv, hade gjort.

Han heter Max förresten.

Då frågade hon det jag hade hoppats att hon inte skulle fråga.

"Innan vi går tillbaka så vill jag veta varför ni har kidnappat mig"

Det kändes som ett hugg i hjärtat att hon trodde att jag skulle kidnappa henne, men jag ignorerade det. Hon kunde ju inte veta att jag inte hjälpte till eftersom jag är här. Allt jag ville göra var att berätta allt för henne. Att det var han och inte jag, att hon var min Mate och att jag redan älskade henne. Men jag ville inte förklara det här och nu.

Jag suckade och kände mig plötsligt väldigt trött. Jag sa det enda jag kom på.

"Jag antog att du skulle vilja veta snart, men vi går tillbaka först"

Hon följde bara efter mig utan att tveka. Det kändes bra att hon iallafall litade lite grann på mig, även fast hon trodde att jag hade hjälpt han att kidnappa henne.

Hon bara nickade utan att säga något, så jag började gå och hon följde efter. Vi gick vägen till fängelsecellerna som våran flock använde till att ha fångar i, jag är glad att hon inte visste det. Men precis när vi var vid dörren så stog han där.

Min kära broder.

Jag hann precis vända mig om i tid för att fånga Ashley, hon hade svimmat.

Medan jag lyfte upp henne och höll henne i mina armar så frågade jag honom: "Vad vill du Cole?"

"Så pratar man väl inte med sin familj?" flinade han.

"Seriöst Cole, jag orkar inte med dig. Vad vill du?"

Hans ansiktsuttryck ändrades genast från retande till mörk ock elak på 2 sekunder.

"Bär tillbaka henne till cellen"

Jag försökte att inte säga nåt eftersom han var Alfan i flocken, men jag hatade honom av hela mitt hjärta. Jag försökte tänka på att jag hade Ashley, och det lugnade ner mig. Sen så tänkte jag att om jag lämnar henne där så kommer jag aldrig att få vara med henne, även om hon var min Mate. Min bror var hänsynslös och elak, det kan ha berott på att han inte hade hittat sin Mate än och han var äldre än mig. Men jag bestämde mig för att äntligen stå upp till honom, så jag sa:

"Hon är min Mate och jag kommer inte tolerera det här!" Sen använde jag min varulvs-snabbhet och sprang långt därifrån.

Jag hörde honom morra högt i bakgrunden, så jag sprang snabbare och såg till att jag höll i Ashley.