0.5 ||Förföljd

927 29 30
                                    

"Kom Amanda vi ska nog gå nu!"
Säger jag snabbt med en rädd och bestämd röst.

Sedan springer vi båda fort ut ur omklädningsrummet hak i häll på varandra.

Vi går ut genom den smala vita unkna dörren för att sedan fortsätta på den breda grusgången mot vägen.

"Okej jag vet inte vad det var!
Men det var iallafall något eller någon som inte gillar oss!"
Säger Amanda osäkert medan jag tyst instämmer.

Sedan forsätter vi får färd på den solblekt asfaltsvägen som sedan övergår till en smal gropig grusväg och som tillsist leder hem till mig och min lilla familj.

Jag känner mig iakttagen men inte av Amanda utan av någon annan, så jag vänder mig snabbt om och tittar mig omkring men ingen där.

Efter ett tag märker jag att det inte bara är mina och Amandas fotsteg som hörs utan det är fler fotsteg, så jag vänder mig snabbt om igen men ingen där nu heller.

Precis när jag har vänt mig om igen hörs en dov duns alldeles bakom mig som får hela marken att skaka.

Både jag och Amanda vänder oss snabbt om.

"Okej vad var det där!?"
Säger Amanda fundersamt med en skarp ton när det denna gång inte heller finns något bakom oss så långt synfältet når.

"Jaa, ja vet inte riktigt!"
Säger jag en aning räddt och sedan börjar vi båda springa i hopp om att ingen längre ska förfölja oss....

Rädda mig ifrån andar!!!! (Pausad)Where stories live. Discover now