Rädda mig ifrån andar!!!! (Pausad)

0.3 ||Förädaren...

Jag vaknar upp av att alarmet ringer, gnuggar mig sömnigt i ögonen och gäspar några gånger innan jag sträcker ut min arm och stänger av det irriterande alarmet.

Jag ligger kvar ett tag i sängen och snozar innan jag tar mitt mod och kämpar mig upp ur den varma, mjuka och ljuvliga sängen, som det sista man vill är att kliva upp ur en dag som denna...

Jag stannar en stund och känner efter om huvudvärken är kvar, men den är till min lycka borta.

Sedan börjar jag min vanliga och tråkiga morgon rutin.

Jag går till min garderob och tar på mig ett par svarta högmidjade jeans, en ribbad, marinblå magtröja och tar upp mobilen som jag stoppar i byxfickan.

Efter jag är klar med det styr jag stegen emot köket för att ta lite frukost.

Som vanligt börjar jag med att ta fram ett glas och en tallrik som jag ställer ner på det vita köksbordet.
Efter det öppnar jag kylskåpet och tar fram juice, mackor, smör och ost som jag ställer ner på bordet.

Jag häller upp juicen i glaset och gör i ordning mackorna.

Efter att jag har ätit upp allt ställer jag tillbaka maten i kylskåpet och ställer ner tallriken samt glaset i diskmaskinen.

Jag går vidare in till toaletten där jag borstar tänderna, borstar håret, sminkar mig och lite annat.

När jag är klar med det släcker jag lampan och går vidare ut till hallen där jag tar på mig mina vita Adidas skor och min militärmönstrade Bomberjacka och börjar min vanliga, tråkiga vandring emot skolan.

När jag väll är framme i skolan är det första jag lägger märke till Amanda som springer emot mig med armarna utsträckta.

"Åhhh, Elvira vad jag har saknat dig!"
Säger hon hysteriskt och ger mig en stor, mysig kram.
"Haha, jag har saknat dig med Amanda!"
Svarar jag och ler stort mot.

"Förresten vet du vart Johanna är?"
Frågar hon mig fundersamt.
"Nää"
Svarar jag kort.
"Okej, jag tycker bara det är så konstigt att jag inte sett henne än!"
Amanda ger ifrån sig ett förvirrade utryck, vilket inte är så konstigt då Johanna alltid brukar var här med Amanda när jag kommer och dom gångerna hon är sjuk eller borta pågrund av annat har hon meddelat oss.

Hade något hemskt hänt henne? Låg hon på sjukhuset?
Tankarna börjar snurra i mitt huvud, men vi behöver inte fundera länge för förbi oss går nu Johanna med Sanna och Laura, klassens två bitchar?

De tre vänder blicken emot oss och ger oss världens bitchblickar.

"Johanna, kom vi börjar vår lektionen nu"
Säger Amanda snällt och ler.
"Varför skulle jag vilja gå med er, era nollor!?"
Svarar Johanna med en väldigt dryg ton.
Mitt leende försvinner snabbt.
"Mmeeen"
Säger Amanda kort där efter och vänder blicken ner emot korridors golvet.
"Sccchhh, Johanna är med oss nu!"
Säger Sanna och lägger sitt högra pekfinger på Amandas mun och Johanna går iväg för att hämta sina böcker.

Sanna öppnar sin mun igen
"Johanna har varit med er dom här senaste 3 åren för att få erat förtroende så att hon sedan skulle kunna förstöra era liv, har du någonsin tänkt på varför hon aldrig frågade något på anden i glaset eller värmde glasset?"

"Bra nu har ju du berättat hela våran plan!"
Säger Laura argt och slår Sanna på armen.

"Vi har ju redan slutfört den!"
Säger Sanna och gör sedan en kort paus innan hon fortsätter
"Men iallafall så är Johanna med oss igen, förstått hon har aldrig gillat er!!!"
Ett öronbedövande skrammel ringande börjar fylla korridoren, skolklockan.