Rädda mig ifrån andar!!!! (Pausad)

0.4 ||HJÄP!!!!

Nu var nästan skoldagen slut och vi hade nyss haft idrott och höll på att byta om ifrån träningskläder till vardags kläder.

Jag krånglar sist av mig min sport-bh och går sedan in till duschen där Amanda redan står och duschar.

"Hej"
Säger jag lätt och ler.
"Hej"
Säger Amanda som svar och blir genast glad av att se mig.

Sedan säger jag
"Amanda"
för att få hennes uppmärksamhet.
"Ja"
Säger hon och fäster blicken på mig.

"Kommer du ihåg något som hände igår??"
Säger jag fundersamt.
Hon ser ut att fundera lite innan hon säger
"Aså vi sprang ju hem till dig efter att ha varit hos Johanna, sedan minns jag inget bara att jag vaknade upp på ditt golv i hallen mitt i natten utan att veta hur jag hamnade där och gick hem, det var väldigt läskigt!"

"Inget mer!?? Var du blodig eller var det blod på golvet???"
"Nee, inte vad jag minns iallafall! Bara att jag hade jävligt ont i ansiktet!"
Säger hon samtliga som hon sköljer av tvålen.
"Konstigt!...."
Svarar jag tyst så bara jag hör.

Sedan sköljer jag ur det sista av mitt balsam.
Och tar med mig tvålen, balsamen och schampot och går ut till dom simpla bänkarna för att byta om med Amanda efter mig.

Medan vi byter om pratar vi lite om Johanna och vad vi tycker om att hon har svikit oss och allt det där.

Men iallafall genom att vi är sist ut ur omklädningsrummet så har vi en regel som våran knäppa fröken har hittat på att sist släcker så vi går och släcker för att sedan gå ut ur omklädningsrummet.

Jag trycker på lyss knappen och vi tänker just gå ut när jag ser en otydlig gestalt i mörkret.
Kort efter jag har sett gestalten viskar Amanda med en skakig röst till mig
"Ser du det där!!???"
"Ja!"
Viskar jag tillbaka medan jag skakar räddt.

Sedan forsätter jag att titta på den otydliga gestalten i mörkret som kommer ett steg närmare för varje sekund.

När gestalten är en halv meter ifrån oss försvinner den och Amanda skriker till.

Jag tänder snabbt lyss knappen och ser flera rivmärken på Amandas båda kinder.

Amanda tar ömt på sin kind och säger sedan
"Är jag röd eller något här!?"
Jag svarar inte direkt utan tittar istället på hennes kind där flera rivmärken nu pryder hennes kind.

Jag kan inte förstå hur gestalten plötsligt kunnat kommit in hit och riva Amanda vi var ju sist i omklädningsrummet!....