Hito och hime i Riverdale och / the Addams del1

Yoshi Sumisu/ Sakura 12/12

Det hade gått två månader sedan Sakura och Pusgley träffades och de kom närmare och närmare för varje dag, till stor glädje för familjen Addams och till förvåning för resten av staden som inte förstod varför en så trevlig tjej  ville vara med en så konstig pojke.  Men... det gick inte att säga att de verkligen dejtade.  De var vänner, de sågs varje dag, och ja, han var den mest omtänksamma och 💝 romantiska hon någonsin träffat, men de hade aldrig diskuterat deras förhållande.  insisterade på att laga sina måltider eftersom det som serverades i matsalen var smittsamt, och hjälpte henne med läxor när hon hade svårt med ett ämne.  "Kan jag komma ?"  frågade hon Sakura med ett stort leende.  Sakura;  " "Om det bara är för familjen, oroa dig inte, jag förstår."  "Jag blir glad över att ha dig, men jag måste fråga."  Sakura hoppades på att få ett svar den kvällen, men det var inte förrän kvällen innan festen som Michael sa till henne att hon kunde komma med en mörk, konstig blick, som om han inte var riktigt glad över att hon skulle träffa hans familj  .  Kanske var han rädd för hennes reaktion, på grund av alla rykten, men han visste att hon inte var sådan, att hon inte skulle döma dem.  Tja, det var sant, hon visste inte vad hon skulle tycka om att portalen hade öppnat av sig själv.  Hon blev lite förvånad när hon såg butlern, men hon slappnade av när han log oskyldigt.  Hon nästan skrek när en hand sprang mot henne för att försöka klättra på hennes axel.  Det var som att ha en andra familj!  "Trevligt att träffas."  sa Sakura och skakade den levande handen med ett blygt leende.  Resten av familjen var mindre skrämmande, men lika konstigt, de tre kusinerna till Michael och honom/hans fru Naomi Sumisu Addams stirrade på henne utan att säga något med en sluten blick, till skillnad från hans mormor som fortsatte att le, hade hans moster  en unik skönhet, och hans farbröder kom för att hälsa på henne och tog henne i sina armar.  "Så det är hon!"  förklarade herr Addams.  "Pugsleys gudinna den som slet ut sitt hjärta och har makten att sluka det om hon vill."  "Åh, nej, jag slet inte ut något."  "Nej? Michael och hans fru Naomi, du berättade för oss att du fick en hjärtattack så fort du andades samma luft som den här unga damen."  "Farbror och pappa tack."  komplimanger för huset och människorna, för att visa honom att hon inte hade några problem med dem.  Det verkade inte övertyga pojken, som grymtade varje gång, innan han frågade om hon ville ha en drink eller om hon var kall, och blev för några ögonblick den omtänksamma gentleman hon Sakura älskade så mycket.  "Om du har tillräckligt kan vi gå upp eller ut."  han lämnade Sakura ensam och lovade att han kom tillbaka snabbt och bad henne att inte röra sig och ignorera de andra.  Varför ?  Nåväl, det verkade självklart nu.  pugsley Addams skämdes inte för sin familj, alla visste hur de mådde i alla fall så han kunde inte dölja det för henne.  Nej, han skämdes för henne.  Han ville inte att hans familj skulle träffa henne, inte tvärtom.  Även om de var välkomnande och snälla så tyckte de nog inte om främlingar, de var misstänksamma på grund av allt de upplevt tidigare och de var tvungna att tycka att eftersom hon var för olik dem så kunde hon inte passa deras kära son.  Och kanske... höll han med. Kanske hade han upptäckt att han äntligen inte var kär i henne, men alltför artig hade han inte vågat erkänna, fortsatte att vara charmig och bedårande, men bara vänlig. Därav frånvaron av kyssar. När hon började må dåligt och ville lämna, avbröts Sakura 🌸🍒s mörka tankar av Morticia och hennes dotter Wednesday, som kom för att hålla henne sällskap efter att ha sett att han hade övergett henne. Hon visste hur mycket han inte tyckte om att ha fel. Hon bad om ursäkt och sa att hon hade lite huvudvärk för att gå ut på 🪦💀-kyrkogården där hon satt på en bänk för att ta ett djupt andetag och titta på fullmånen. Inget sätt att fly, hon var tvungen att prata med Michael, även om det förmodligen skulle förstöra allt. Det var så mycket lättare när han gjorde saker utan att hon behövde öppna munnen. "Du är Sakura här !! Du kommer att bli kall, vänta."  "Är du trött ?Vill du att jag ska ta dig tillbaka till ditt hus? Det är min moster? Min kusin? Jag vet inte vad de sa till dig, men jag är ledsen, jag borde inte ha lämnat dig ensam, jag..  ."