Hoppla! Dieses Bild entspricht nicht unseren inhaltlichen Richtlinien. Um mit dem Veröffentlichen fortfahren zu können, entferne es bitte oder lade ein anderes Bild hoch.
au: Och nu, när Wednesday låser ögonen med honom från andra sidan fyrhjulingen – förbi all den livliga skaran av elever och föräldrar på Nevermore Academy – inser hon att faktumet inte har förändrats, inte ett dugg. När hans föräldrar tog med honom på en lekträff för flera år sedan, hade onsdagen låst in honom i ett av rummen i familjens herrgård Addams. Men istället för att gråta eller skrika på hjälp hörde hon bara att han mumlade ett litet okej och hejdå. Hon skulle aldrig erkänna detta för någon, men hon respekterar dig för att du inte dömer henne för den hon är. Andra människor hade kallat henne ett missfoster, ett hot mot samhället, och onsdag kunde inte bry sig mindre om dem, särskilt när han tittar på henne med så mycket vänlighet och passion varje gång hon pratar om tortyrmetoder eller olösta mordfall. Och det är därför när hon kommer tillräckligt nära Yoshi kan hon se Pugsley stå på hans sida och hålla hans hand – en perfekt spegel av bilden som hon hade sett tusen gånger när hon växte upp. Yoshi var där när Pugsley föddes, och onsdagen skyller på honom och Sakura för den ömma personlighet som hennes lillebror senare skulle utveckla. På sätt och vis uppfostrade han Pugsley lika mycket som hon, och det visade sig ge honom ett okrossbart band med pojken. "Pugsley bjöd in mig på den här föräldrahelgsgrejen," mumlade Yoshi in i hennes axel innan han drog sig tillbaka för att titta på hennes ansikte ordentligt, "Jag vet att det inte ens har gått en termin sedan du flyttade, men jag måste se dig igen." Eftersom hon skulle dö för honom, döda för honom, leva för honom och till skillnad från förra gången, skulle hon gärna synda om och om igen, förlösa sig själv på de läppar som perfekt matchar hennes.
