Jag är inte bög

Kapitel 11

Adams perspektiv:

- Jag älskar dig Adam, glöm aldrig det.

Jag sprang mot henne men jag hinner knappt få tag i henne innan hon faller. Jag känner bara det tunna tyget från hennes tröja på mina fingrar. Jag hör henne skrika och jag håller ut min hand och i sista stund känner jag hur hon greppar tag i min hand. Jag kollar in i hennes tårfyllda ögon och greppar tag om hennes hand ordentligt.

- Gör aldrig så Elsa. Säger jag och börjar gråta av både glädje och sorgenshet när jag börjar dra henne uppåt från kanten.

- Jag lovar, jag lovar dig Adam. Säger hon och kramar om mig hårt.

Vi sätter oss i mitten av berget igen. Det börjar bli mörkt nu. Jag börjar rota i min väska efter den portabla högtalaren som jag brukar ta med. Jag hittar den och kopplar upp min mobil mot den, sen sätter jag på min och Elsas favoritlåt. A million voices.

- WE CAN SING, WE CAN SHOOOUT. WHEN YOU HEAR OUR VOICES CALL YOU WONT BE LONELY ANYMOOOORE A, A MILLION VOICES! Skriker vi när låten kommer till refrängen. Sen så dansar vi runt som galningar där uppe. Vi dansar i evigheter känns det som.

**

- Elsa varför gjorde du så för? Frågar jag när vi satt oss ner och lugnat ner oss.

- För att jag hatar mitt liv. Det är så fyllt med hat och så mycket. Sen när du kom ut som bög har jag också tänkt på en sak. Säger hon och tittar mig i ögonen och jag ser att tårarna är på väg nerför hennes små runda röda kinder.

- Vad har du tänkt på? Säger jag och försöker hålla tårarna tillbaka.

- Jag önskar att jag vågade säga det, men jag gör inte det. Jag vill inte att du ska ha för mycket att tänka på som kan göra dig ledsen. Jag vågar inte säga det till någon heller för att jag vet att det inte är så accepterat. Jag vet inte om det ens är sant så jag kan bara inte säga. Säger hon och tar av sig jackan för att använda som kudde och lägger sig ner.

- Du vet att du kan prata med mig om allt va? Det är det jag är till för. Säger jag och ler mot henne och tar av min egna jacka och lägger den under mitt huvud.

Vi ligger där ett bra tag och tillslut hör jag hur Elsas andetag blir djupare så jag antog att hon hade somnat. Jag viskade i hennes öra och sa "Jag älskar dig oavsett vad". Sen somnade jag också.

Franks perspektiv:

- Ja men den där talangjakten gick åt helvete, jag kom inte ens i top 3. Men vadfan ska göra? Säger jag när jag och mamma sitter vid köksbordet och äter kvällsmat.

- Jadu, det är sånt som händer, men du tar hem det nästa år. Svarar hon och ler åt mig.

- Jo det går nog bättre nästa år. Tack för maten iallafall. Säger jag och reser mig upp för att ställa in tallriken i diskmaskinen.

- Jag är på mitt rum om du behöver mig. Säger och går ditt för att kolla om Adam har skrivit något.

Men nej han har inte skrivit. Undrar vad han gör? Borde jag fråga? Eh neh jag kollar på Grey's Anatomy istället. Jag hinner inte se mer än tio minuter förens jag somnar.

**

- Är klockan bara 03:12? Viskar jag för mig själv samtidigt som jag plockar fram min mobil.

Jag går in på chatten med Adam och skriver.

03:13: Hej Adam. Det var längesen du svarade. Vill bara veta så att du är okej :).

Sen la jag ifrån mig mobilen och somnade.

/

Hej again! Sorry på riktigt för segt kapitel. Ganksa kort och dåligt också. Jag lovar att nästa blir bättre :))) Kommer förmodligen komma en sidestory i nästa kapitel! IAF TACK OCH :* PÅ ER

O.E