Vi och Dem!

Kapitel 20

Då någon plötsligt knackar på dörren..
Det är Madison som kommer in och hennes smink är All Over the face!
"Madison?" Sa jag.
"I Don't Even like Shawn!" Skrek Madison.
"Oh.."
(Hoppas över resten)
Jag tar upp min telefon!
går in på kontakter och tar fram Gilinsky.
*ringer till Gilinsky*
"Hi,It's Jack!'
"I am fucking serious, come Over!!!!"
"What Happened Amber!?"
"Everything is Fucked up Right now!"
Jag lade på honom och om några minuter ringer det på dörren!
Gilinsky öppnar dörren!
Jag ser hur stora hans ögon blir när han ser att Madison faktist gråter.
"It's a MISTAKE!!!" Sa jag till Gilinsky!
"How Can IT be That!!!!?" Skrek Gilinsky tillbaka.
"Because she don't like him but he likes her!"
"Omg, i am sorry Madison!" Sa Gilinsky!
Gilinsky går fram till Madison och kramar henne.
*Morgon*
Det är den 4/6-15.
Klockan är 07.00 på morgonen och jag vaknar av att Nathan,ligger på golvet.
Jag blir jätte rädd så jag ställer mig upp fort som in i helvete.
Och så klart så när jag tittar på honom ordentligt så börjar han ju skratta och säga "Mamaaaa..."
Idag fyller ju lille Nathan 1 år, han kan redan gå, och äter äntligen vanlig mat.
Jag ringer till alla som ska till Nathans 1 år kalas idag.
Vi har hyrt en riktigt stor lokal och vi är på väg ditt nu.
Vi har redan fixat allt där, så när vi fixat det sista så åker vi hem och gör oss iordning.
Kalaset börjar 13.30 och klockan är 12.00.
Nathan har sin blåa skjorta och ett par shorts.
Nash har på sig en vit skjorta med blå slips och byxor.
Jag har på mig min blåa klänning.
*Klockan 13.30*
Alla har kommit och vi har ett bord fullt med presenter.
Det finns en hemlighet som både jag och Nash ska berätta lite senare.
Tiden går och vi har ätit mat,tårta och öppnat presenter.
*17.20*
"Me And Nash have Something to Tell You Guys!" Sa jag.
*Alla tittar på oss*
"I... Hav...e ...." Jag han inte avsluta Menningen innan jag brister ut i grått för att jag har så ont.
Det sista jag ser är NATHAN som kommer emot mig sen blev allt svart!
"She has Cancer!!!!" Säger Nash samtidigt som han brister ut i grått.
*Nash's Pov*
Jag har väntat i timmar på sjukhuset nu.
Jag är så himla rädd, Cameron kommer emot mig och ger mig en stor kram.
"I Hope she is alright!!" Sa han.
"Yea.." Svarade jag.
Efter typ 1-2 timmar till så kommer doktern ut.
"She is Dead, she had a to big Cancer in her brain!" Sa doktorn.
*Jag (Nash) brister ut i gråt*
Cameron försöker trösta mig men det går inte, för jag har förlorat något av det bästa i mitt liv!

*10 years later*
*Nathan pov*
Nu är det typ 10 år sedan min mamma dog, det ända jag minns av henne är hennes ansikte.
Jag har fått växa upp utan mamma, det känns hemsk.
Men som pappa (Nash) säger finns hon alltid med mig.
Och varje gång jag ser ett stjärnfall så önskar jag alltid samma sak "att mamma skulle finnas igen" så jag hade kunnat
Får träffa henne och få veta hur det är att få ha en mamma, jag vill bara krama mamma en sista gång.