Se in i mina ögon

Kapitel 4

"Okej, Amy. Är du redo?" frågar Al samtidigt som vi går in i ett stort helvitt rum. Äntligen ett rum som inte är grått.

"Har jag något val?" svarar jag lite smått irriterat.

Jag vet ärligt talat inte om jag är redo. Tänk så går något fel? Att jag råkar döda någon, bara för att jag ska öva på att kontrollera min kraft? Är det ens rätt?

Al tycker det iallafall. Han vill att jag ska kunna kontrollera min kraft. Han känner mig inte, men på något sätt bryr han sig väldigt mycket om mig.

Men jag vet fortfarande inte om jag kan lita på honom.

Jag ställer mig mitt i rummet medan Al står kvar vid dörren. Han tittar beundrande på mig en stund innan han går ut igen.

Jag undrar egentligen vem den här Al är. Det måste jag fråga honom någon gång, när jag får tillfället. Det känns som att han vet mer om mig än vad jag vet om honom, för ärligt talat vet jag inte ett dugg om honom.

Men varför skulle jag egentligen? Han är bara någon som tränar mig. En tränare, helt enkelt. Eller?

Ibland känns det som att han gillar mig. Inte på det vanliga, kompis-sättet. Utan mer än så.

Det känns som en evighet innan han kommer tillbaka, men när han väl kommer tillbaka har han med sig en liten tjej.

Varför har han det? Menar han att jag ska öva på en liten tjej? Skämtar han?

Den lilla tjejen ser jätterädd ut när hon ser mig. Vad kan hon vara? 6, 7 år? Något sånt. Al puttar på henne så att hon ska ställa sig framför mig. Med små steg går hon fram till mig med blicken nersänkt på det vita golvet.

Jag tittar upp på Al och jag ser antagligen förskräckt ut för att han går fram till mig.

"Vad fan menar du med det här? Ska jag öva på en liten tjej??" väser jag i hans öra

Han sätter sin hand på min rygg och vi går bort några steg från flickan.

"Ja, det ska du. Läste du inte i boken? Det är enklare att öva på unga människor" säger han lågt och irriterat

"Aldrig att jag tänker öva på en liten tjej! Det är absurt, det är galet, det är helt...."

"Du måste göra det här Amy!" avbryter han mig. "Du vill kunna kontrollera kraften, ellerhur?"

"Ja det vill jag ju, men inte..."

"Då så! Gör det här nu!" avbryter han igen

Jag har aldrig sett han såhär arg, i och försäg har vi har bara "känt" varandra i fem dagar, men ändå. Jag trodde inte att denna sidan av honom fanns.

Sakta går jag fram till den lilla tjejen som står och kollar ner i golvet. Hon skakar. Fan.

Jag harklar mig.

"Hej... jag ska inte skada dig" säger jag lågt och försöker hålla rösten stadig. "Jag ska bara få se in i.." jag biter mig själv i läppen. "Dina ögon"

Flickan börjar skaka ännu mer. Vad har hon hört om mig egentligen? Antagligen inga bra historier. Fast det är väll självklart. Det finns inga bra historier om mig.

Flickan står bara där, med blicken sänkt i golvet och skakar.

"Snälla, se in i mina ögon" säger jag lågt

Jag ser att tårarna börjar rinna ner för hennes kinder. Varför måste hon göra detta svårare än vad det redan är? Jag vill inte heller göra det här. Men jag måste.

"Se in i mina ögon" säger jag igen, fast denna gången högre och mer bestämt.

Hon skakar förtvivlat på huvudet, men efter några sekunder vandrar hennes blick sakta upp till mina ögon.

**

Dun dun duuun!
Ledsen för ett kort kapitel, men ville få det publicerat och dessutom spännande ;) hoppas ni vill läsa vidare...