Mörka ögon

5

Ännu en morgon vaknade Sofie av att höstsolen letade sig in genom gardinerna till hotellrummet. Hon slötittade på mobilen, som vanligt var det ingen som hade sökt henne så hon öppnade nyhetsappen och scrollade genom de olika kategorierna tills något fångade hennes blick. Det va något bekant över bilden, hon såg ett svagt upplyst poolområdet, några levande ljus, solstolar och, hon spärrade upp ögonen och kände hur pulsen rusade när hon insåg att den här bilden involverade henne själv, liggandes i en solstol med en främmande man över sig. Hur!?! Varför!?! Vad var det här?
Rubriken lydde "Idottsstjärnans heta hotellvistelse".
Hon granskade bilden noggrant, zoomade in ordentligt. Bilden var ganska grynig och saknade färg eftersom den var tagen i en så mörk miljö.  Hade hon inte vetat att det var hon själv så hade hon inte listat ut det, det var egentligen omöjligt att urskilja vem som befann sig på bilden, hon kunde pusta ut lite grann, men bara lite.
Hon läste igenom artikeln, det fanns fler bilder, bland annat en där Andres dök ner i poolen och hon satt i solstolen och tittade på, en där de satt och pratade båda två, en där de rörde varandra. Det fanns inget slut på det här, den enda tröst hon hittade var att hennes ansikte skymdes av den lite mörka tillvaron ute vid poolen, alternativt så skymde Andres hennes ansikte på några av bilderna. Herregud, hon rodnade och öppnade sedan Google.

Bilderna fanns bokstavligen överallt, det fanns trådar med spekulationer om vem Andres dejt kunde vara, trådar där man försökt redigera bilderna för att få fram ett ansikte på den mystiska kvinnan.  Var det här ett seriöst förhållande som just kommit upp till ytan eller var det en flyktig förälskelse eller var det till och med ett one night stand?
Frågorna var så många och spekulationerna haglade. Det fanns till och med förslag på vem hon var, med bild och allt men inget av det stämde naturligtvis. Förmodligen hade de rotat djupt i arkivet för att hitta en koppling till någon de kunde sätta namn på.
Sofie kände hur pulsen steg igen och hon blev nervös. Hon behövde dra sig ur det här så fort som det bara gick.

Det knackade på dörren till hotellrummet "delivery to miss Sofie". Hon hade inte beställt någon roomservice?
Hon slängde en kofta över axlarna och öppnade dörren, där stod den vänlige mannen från receptionen med ett stort fång solrosor, en ask praliner och ett kuvert. Sofie log förvånat och tog emot leveransen.
Mannen ursäktade sig något generad.
- Miss, jag tror att du ska ligga lite lågt idag. Eh, jag såg tidningen på morgonen och ja praktiskt taget hela området runt hotellet är belamrat med papparazzis idag. Jag förstod av bilderna och ja, de här blommorna att det till viss del handlar om dig. Säg till om jag kan hjälpa dig med något. Vad som helst.
Han nickade åt henne, stängde dörren efter sig.

Sofie  satte blommorna, som omtänksamt nog redan stod i en vas, på fönsterkarmen. Asken praliner slängde hon på sängen innan hon själv gjorde magplask ner bland lakanen, öppnade pralinasken och slet upp kuvertet.

"Jag är så ledsen för allt, hoppas att jag ändå kan få bjuda dig på middag ikväll. Jag fick för mig att du gillar chokladpraliner. Vi ses klockan 7.
/Andres"

Hjärtat slog ett extra slag, han hade också sett det hon hade mötts av på morgonen. För honom var det väl vardagsmat om han nu var en idrottsstjärna.
Det här hade säkert hänt honom flera gånger innan om han var en sån där som flörtade med allt och alla.
Hon var inte van att hantera sånt här, visste inte alls hur man gjorde, vad skulle hon säga om hon blev konfronterad av en journalist? Han ville äta middag med henne, hur många bilder skulle inte det generera i morgondagens skvallerblaska?
Borde hon gå? Borde hon dra sig ur på en gång?
Hennes nyfikenhet tog över så hon beslutade sig till slut, efter att ha ätit upp alla chokladpraliner, att acceptera middagen.

*******
Mitt första försök att skriva på väldigt många många år.
Något ringrostig.
Är det någon idé att fortsätta? Kommentera gärna.

Tack!