Kapitel 9 (MikaMarcel)

25 7 23
                                    

~Conor~

Att ösa ur sig minnen är inte mitt MO, men Bel frågar och jag ger honom ett ord i taget

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Att ösa ur sig minnen är inte mitt MO, men Bel frågar och jag ger honom ett ord i taget. Han håller blicken fäst på mina sneda högerknogar, vandrar med fingertopparna längs virrvarret av ärr över handryggen. Ibland kramar han hårdare om mig när jag beskriver ett liv präglat av våld, våld och mer våld. Efter ett maraton genom mitt förflutna lyfter Bel hakan.

- Tack, vargen. För att du litar på mig, det betyder mycket. Får jag fråga en sak?

Jag behärskar impulsen att skaka på huvudet. Han tvekar länge, tuggar på underläppen och fingrar på ett fransigt hål i sin hoodie. Slutligen kryper han in under min arm.

- Ok, here goes. Hur fungerar hierarkin i vargflocken? Måste du lyda din Alfa-varg? Är du bunden till honom, som jag är till min skapare?

- Nah. Du hade inget val, sessan. Jag väljer vem jag följer. Jag kan välja någon annan, eller ingen alls.

- Din flock tycker inte om mig.

Han tystnar tvärt, som om munnen hann före hjärnan. Jag rycker på axlarna.

- Inget personligt. Problemet är din diet, inte din karaktär.

- Skulle du lyda om din Alfa krävde att du bröt kontakten med mig? mumlar han och spänner sig som inför en örfil. Eller förresten, svara inte på den frågan, vargen.

- Ok.

Bel krymper ihop i ynklig tystnad.

Uppenbarligen inser Mika att jag är värdelös på kommunikation, för en urgammal projektor knastrar till liv över våra huvuden. Flimrande ljus rullar upp scener ur mitt förflutna på väggen mittemot, ett samtal mellan mig och en gammal vän, en elak jävel som osannolikt nog blev Mister Alfa.

Jag sjunker ihop i Hank Jamesons solkiga soffvrak

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Jag sjunker ihop i Hank Jamesons solkiga soffvrak. Han dunsar ned bredvid mig och slänger en tatuerad arm över mina axlar.

- Bel är en vampyr, Conor. Är killen av den gamla sorten, så mår du bäst av att hålla avstånd. Särskilt när han är törstig. Tro mig, jag hanterade blodsugare när du käftade med mor din om att leka efter att gatlamporna slocknat.

Ever After Halloween🇸🇪Where stories live. Discover now