Borta och förbi

7.

Jag öppnar mina ögon långsamt. Rummet är ljust även fast rullgardinen är neddragen. Noah låg tätt invid mig och sov fortfarande. Justin var redan vaken och satt på sängen bredvid mig. Han tittade på mig och vi båda reser oss långsamt och smyger ut ur rummet. Nere i köket sitter mamma och dricker kaffe. Hon tittar förvånat på oss.

- Uppe tidigt, mumlar hon mellan klunkarna av kaffe. Vad gjorde ni i natt då?

Hon höjer ett ögonbryn och jag känner hur mina öron blir lite röda. Hur kan hon ens tänka så! Vi sätter oss mittemot henne vid köksbordet. Klockan är 8.49

- Igår kväll var det en bil här och någon gick runt huset för att kolla om någon var hemma, berättar jag. Jag kunde inte se bilen helt, men den var svart. Jag och Noah såg en svart bil när vi skulle åka till skolan. Samma bil försökte ta ett kort på mig när jag kom fram till skolan.

Mamma gapade lite.

- Åhnej. Vi måste meddela polisen. Fort innan något mer händer. Justin såg du något?

- Nej, svarar Justin kort. Jag hörde bara motorljud.

- Okej, vi åker in till polisstationen efter frukost och anmäler händelsen. Hur är Noah?

- Jag vet inte, säger jag och vänder mig till Justin, vad var det du sa till honom?

- Jag sa till honom att det lät som om hans mamma kom hem och att hon inte fick se honom vara uppe så sent.

Han sneglar på min mamma som ger honom en gillande nick. Jag går upp och väcker Noah som inte verkade förstå vad som egentligen hände sent igår kväll. Vi äter frukost under en spänd tystnad. Ingen pratar om igår kväll. Mamma ställer några enkla och diskreta frågor till Noah om hur det hade varit på skolan. Men det är allt. Efter frukosten går jag upp för att byta till lite fräshare kläder. Justin säger att han är okej när mamma frågar honom om han ska åka hem och hämta nya kläder han också.

- Jag kan fixa det sen, svarar han.

Vi sätter oss i mammas bil och åker iväg mot centrum. Jag sitter fram och tittar nervöst ut genom bilrutan. Jag spejar efter svarta bilar. GFA 618... Men ingenting. Jag slappnar av en smula. Det är mycket folk i staden och det är svårt att hitta parkeringsplats. Men till sist hittar vi en i en gränd. På andra sidan gränden är det en lastkaj till en restaurang. Det blir en bit att gå. Noah skuttar glatt framför oss, han har antagligen inte fattat var vi ska. Polisstationen är ett trevånings tegelhus som ligger en bit ifrån det stora torget som ligger mitt i centrum. När mamma först går igenom glasdörrarna känner poliskvinnan i receptionen igen henne.

- Sara! Välkommen, fått fram något nytt på tråden.

"Tråden" är ett uttryck poliser och journalister andvänder om alla försvinnanden och det som omringar ämnet. Jag lärde mig det en gång när jag spenderade en dag på mammas redaktion. Jag sätter mig i en av de röda fåtöljerna som är i receptionen. De är hårda och obekväma. Justin och Noah sätter sig i den gråa soffan mittemot mig och Noah plockar fram en barntidning från den stora högen med magasin. Han ger den bestämt till Justin som förstår och börjar läsa den högt. Jag grymtar roat till.

- Noah, säger jag, du kan väl visa att du faktiskt kan läsa?

Noah sneglar på tidningen och tar den sedan ur Justins händer och börjar långsamt läsa från en första sidan. Jag sträcker mig också efter en tidning. En som utlovar de bästa tipsen för höstens trender. Jag hinner knappt börja läsa fören mamma knackar på min axel och ber mig att följa med polisen. Polisen presenterar sig som Anna-Lisa och ser ganska ung ut. Jag drar slutsatsen att namnet får henne att se lite äldre ut. Jag får följa med henne genom en dörr och det sista jag ser innan dörren slår igen är att en manlig polis står och pratar med Justin. Korridorena är vita men kala vilket ger en spänd känsla. Anna-Lisas barkbruna hår svänger från sida till sida när hon går framför mig. Vi svänger in till ett ljust kontor med svarta stolar. Anna-Lisa ber mig att slå mig ner. De här stolarna är mycket mjukare än de andra. Hon plockar fram sin dator och någon form av bandspelare. Hon startar bandspelaren och tittar upp mot mig.

- Jag kommer spela in samtalet.

Jag nickar tyst.

- Inleder samtal med..., hon tittar en smula frågande på mig.

- Beatrice Andersson.

- Så Beatrice, fortsätter hon, du ville göra en polisanmälan. Berätta.

- Under de senaste dagarna har jag sett en bil som jag tror delvis har förföljt mig och min bror. Den har kört bakom oss flera gånger.

Jag är förvånad att det tar emot att berätta. Jag biter mig i läppen och fortsätter.

- En kväll svängde det in en bil, eller jag antar att det var en bil, på våran uppfart. Någon gick runt huset och lyste med en ficklampa. Hen såg ganska lång och muskulös ut, så jag antar att det var en man. Han lyste in genom alla fönstren på bottenvåningen för att se om det var någon där. Han försökte även öppna ytterdörren. Vi gömde oss men jag tror han förde oss utifrån.

- Vi? Vilka var med dig?

- Jag, Noah och Justin.

Jag känner mig obekväm och har fått en klump i halsen. Jag tittar ner på mina händer och blir tyst. Anna-Lisa ser min spändhet och sträcker sig efter något. Hon tar upp en kartong ur en skrivbordslåda. Den är fylld med chokladbollar.

- Jag vet hur obehagligt vissa saker kan vara, säger hon och tar en chokladboll, men det känns bättre efteråt. Ta en boll och fortsätt när du är redo.

Jag böjer mig långsamt fram och tar en. När jag sätter tänderna i den är den mjuk och söt. När jag svalt biten tar jag ett djupt andetag och fortsätter.

- De åkte därifrån men jag fick en bild av registreringskylten på bilen som följde efter oss till skolan.

Jag tar fram mobilen och visar henne bilden. Hon nickar intressant.

- Mycket bra Beatrice, säger hon gillande. Nu kan vikolla vem som äger bilen och kanske ta in någon till förhör. Tack så mycket. 

¤¤¤

Hej hej (>~<)/

Hoppas ni gillar ;3

Mitt internet tar snart slut så vi ses

:)