Man kan ha så fel

Kapitel 1

Beep beep beep !!!
Jag stönar och slår upp ögonen. Solen bländar mig och jag sätter mig upp i sängen. Jag stirrar på väckarklockan ett tag innan jag stänger av den. Det är ett fint sensommar väder ute som verkligen inte passar till dagen. Idag är första skoldagen i 8:an.

Jag släpar ner mig för trappan och möts av min mamma som står i köket med ett fejkat leende på läpparna.
-God morgon gumman, säger hon.
-Morron, mumlar jag och tar fram flingor och mjölk.
-Är du redo för första dagen i åttan? Frågar mamma och vänder sig mot mig.
- Mmm, svara jag och stirrar på mina flingor som om det inte finns nått intressantare på hela jorden.
-Ska det bli kul med det nya läsåret? Frågar mamma, och man ser på henne att det är nått hon vill dölja nått för mig . Antagligen hade hon och pappa bråkat igen, det gör dem ganska ofta nu när pappa börjat med drickandet igen. -Mamma har ni bråkat igen ? Frågar jag. Skamset kollar hon bort. Jag suckar och tar en jätte sked med flingor.

När jag ätit klart går jag upp till min garderob och funderar vad jag ska ta på mig första dagen. Efter typ 2 timmar bestämde jag mig för ett par ljustvättade jeans och ett vitt slappt linne. ( det tog inte 2 timmar men det kändes som det ) Sedan borstade jag tänderna medans jag gjorde ett par fula grimaser mot spegeln. Jag kollar på mig själv i spegeln och ler mot mig själv. Jag har ett ganska gulligt leende och jag skulle nog tycka jag var fin om det inte var för alla finnar. Jag borstar mitt långa platta bruna hår och sätter upp det i en tofs.

När jag går ner för trappan kommer mamma springandes imot mig och ropar att det är 6 minuter kvar tills skolan börjar. Plötsligt får jag väldigt brottom till dörren. Jag drar på mig mina converse och rusar ut ur dörren. När jag kommer ut slår en kall vindpust emot mig och man kan verkligen känna att hösten är på väg. Jag springer ut på gatan och börjar rusa mot skolan.