Man kan ha så fel

Kapitel 3

Efter några hemskt tråkiga lektioner var det dags för lunch. Jag är inget direkt fan av skolmaten så när jag gick in i matsalen rynkade jag på näsan
-Leverbiff, ugh!
Jag tar lite mat på talriken och ser mig omkring i matsalen, hmm vart jag ska sitta? Jag letade efter Malin men såg henne inte. Däremot såg jag Wille som satt lite längre bort och försökte dölja sin näsa. Det var en ganska rolig syn: alla hans kompisar satt runt honom och klappade honom på ryggen och snackade säkert om hur dem skulle hämnas på mig men Wille knuffade bara bort deras händer och morrade någonting åt dem som fick dem att tystnade. Då upptäckte jag Malin hon satt lite längre bort med några tjejer och bimbon. När jag sakta började gå i deras riktning lade jag märke till vad som satt i Willes näsa. Det var vitt och det hängde ner ett blått snöre.
-Nemen Wille vad har du i näsan, sa jag på väg till ett skrattanfall. När han hörde mig blev han röd som en tomat och gav mig en blick som skulle fått mig o rysa om det inte vore för tampongen i näsan som svullnat upp av allt blod. O där kunde jag inte hålla inne skrattet längre. Jag ställde min bricka på närmaste bord och skrattade, jag skrattade så det gjorde ont i magen. När jag slutat skratta var det knäpp tyst i hela matsalen, alla satt som förstenade och glodde på Wille som döljde näsan med handen.
-Det var ju hennes fel glo på finn ansiktet istället! Fräste han. Nu kände jag verkligen inte för att skratta längre. alla glodde på mig en kort stund och kollade säkert på mina finnar. Jag ville bara sjunka ner i marken och försvinna. Men som tur var busvisslade någon och först då märkte jag att jag inte hade andats på jätte länge.
-Har du fått stryk av en tjej Wille? Frågade personen som räddat mig med busvisslingen.
-Hon kan ju för fan dra åt helvete, svarade Wille argt och gav Kevin ( han som busvisslat ) en mörda blick.
Då tog jag min bricka igen och gick till bimbo bordet o satte mig jämte Malin. Som stirrade storögt på mig. Livet i matsalen började återvända och Wille som satt och kokade av ilska försökte nog intensivt komma på bästa hämndplanen skulle jag tro. Medans bimbon och alla andra tjejer vid bordet snackade om smink och kläder satt jag och stirrade på min mat och tänkte på vad jag skulle göra när Wille ger hämnd. För att han skulle ge hämnd det var jag säker på. Men jag visste inte hur han tänkte ge hämnd eller när men jag tror så snart han får chansen. Jag tog en pytte bit Leverbiff och började tugga på den nästan gummiartade leverbiffen. Ska jag slå tillbaka mot Wille när han gett hämnd eller ska jag gömma mig? Jag väljer nog första alternativet.

Efter maten hade vi bara två lektioner innan vi slutade eller hade kvarsittning för min och Willes del. Jag har aldrig haft kvarsittning i hela mitt liv. Tänk om dem ringer hem, vad skulle mamma säga då? Kommer Wille slå till med hämnden redan på kvarsittningen? Vad kommer han göra isåfall? Dem frågorna hade jag i mitt huvud hela tiden så jag kunde inte konsertera mig på en enda lektion. Nu satt jag jämte Malin på en biologi lektion när hon lutade sig mot mig och viskade
-vad är det med dig du har inte svarat på en enda fråga? Är det nåt? Är det kvarsittning du är orolig för?
-Svar ja, jag är orolig för kvarsittning med Wille. Som du vet är jag hans nya mobbningsoffer, svarade jag irriterat.
-Mhmm, svarade hon och kollade skamset ner i biologiboken.
-Du behöver inte hata dig själv för att du gillar honom. Då log hon mot mig och verkade nästan överlycklig.
-Vad viskar ni om, hördes en sträng röst. Sigrid. En liten pensionerad kvinna med vitt hår altid uppsatt till en stram knut i nacken vilket fick henne att se ut som en kråka av nåt slag. Det rynkiga stränga ansiktet var nu riktat mot mig och Malin.
-Är det något ni vill dela med klassen? Frågade hon argt.
-Nej Sigrid, sa Malin och jag i kör med nedböjda huvuden.
-Bra då kan vi ju konsertera oss på lektionen igen, sa hon irriterat och gav mig och Malin en isande blick. Resten av lektionen gick trögt men till slut ringde det ut. Jag kände hur jag började svettas på väg mot mitt klassrum. Jag ökade på stegen lite extra, väl framme vid dörren tog jag ett djupt andetag och klev in.

Läs även mina kompisars historier :
Kajsa: kärleken är komplicerad 😍👌
Moa:The summer camp ❤️👍
Dem äger !!!! Hoppas ni gillar min storry !